Wohoo!

Det går ju faktiskt riktigt bra för mig i skolan nu!

Var på ett uppsatsseminarium idag och jag ägde på slutet! En av killarna var lite smått aggressiv, eller ja, han såg lite aggressiv ut. Tror faktiskt att han försökte stirra ner mig ett tag. Det var nästan så att jag blev lite rädd och slutade prata... Men då helt plötsligt tände något till som fan i mig och jag gick från att titta förstrött ner i mina papper till att stirra ned HONOM samtidigt som jag slog på översittarmadde-rösten.

Gud, jag fattar inte riktigt vad som hänt mig, men något är det! Det känns som att jag kommit ur ett skal uppbyggt av osäkerhet. Kanske är det för att jag blivit äldre... Men jag kan ärligt talat säga att jag för bara ett år sedan var en helt annan person... Eller ja, det är fortfarande jag, men en förbättrad version! Känns bra!

I helgen ska jag inte ägna en enda minut åt skolarbete! :D

Helt plötsligt blev allt så verkligt.

Har varit på stadsarkivet idag. Fick ingen hjälp direkt men de ringde mig när jag kom hem. Holy SHIT. Jag blev helt tagen av hur hjälpsam människan var... Pratade oavbrutet i tio minuter om det ämne jag är intresserad av. Det finns tydligen oerhört mycket material som jag kan använda mig av.

Jag vet nästan inte var jag ska börja... Vill skriva så mycket, men jag måste ju avgränsa mig... Sen är det den där återkommande känslan av otillräcklighet jag har... Kommer jag verkligen att klara av det här? Man känner faktiskt ett ansvar att inte klanta till det när det är historia man skriver...

Köpte även skor idag. De är av ballerinamodell i lack och har lite nitar på sig. Asheta OCH på rea - vilket gjorde dem ännu mer snygga. Köpte även en randig tajt klänning på Indiska.... Mmm... Så fin!

Lås alltid dörren!

Huuualigen!

Jag är ensam hemma och för en stund sedan hörde jag att något fingrade på vår ytterdörr. trodde det var pärona som var på ingång och gick för att låsa upp dörren. Tur nog så tittar jag alltid, svensk som jag är, i titthålet innan jag låser upp och öppnar.

Tittade ut och en gubbe i rutig jacka stod utanför. Plötsligt rycker han i dörren helt frenetiskt flera gånger!!! OMG. Vad fan?!

Han har gått nu. Såg att han hade någon slags kabelvinda med sig. Kan ju knappast varit en hantverkare på en lördag? Och de stövlar väl knappast in utan att plinga på först? Och de brukar ju ha huvudnyckel?

Nej. Kära vänner. Jag var helt enkelt en hårsmån från att bli MÖRDAD. Strypt med en kabel!

Det finns ingen annan, mer logisk, förklaring.

Hehe

Har upptäckt en sak. På centralen i Västerås har det förut i den lite mer avlägsna södergående gångbron över spåren häckat en jäääävla massa fyllon och annat löst pack (emos och punkare). Centralen har nu löst detta problem;

Genom att spela klassisk musik ganska högt!

Inte en enda liten lodare sitter/står poch pinkar/spyr/sover det där nu! Skönt!

Nu finner man dem i norra delen där alla vanliga resenärer befinner sig istället. Tror det börjar bli dags att försöka röka ut dem genom finkultur där också.

The Gates

På fredag ska jag redovisa en strukturalistisk och poststrukturalistisk tolkning av The Gates som sattes upp i Central Park I New York våren 2005.

Egentligen vet jag inte riktigt vad strukturalism är för något, men jag tänke försöka prata snabbt och osammanhängande och hoppas att ingen märker något. Hoppas det funkar.

Haha NEJ.




Jag kommer att dö.

Jahaja.

Tur att det inte är ofta alla hjärtansdag är en lördag, för jag tänker fan aldrig mer gå ut den dagen.

Kåren sög arsel. Vi lyckades dock ha lite kul, och jag hittade tio spänn på golvet, så det sög ju inte helt totalt. Eller jo. Ja. Äh.

Lite action fick jag dock. Fast det fick mig bara att må lite illa. Precis som på sommarfesten så kom det fram en tjej och upplyste mig om att en av hennes killkompisar spanat in mig. Najs. Jävligt najs. Eftersom jag var nyfiken på vem det var så följde jag ändå med henne och kollade vem han var. Visade sig vara en blond 87:a. Han var faktiskt riktigt söt, men vaffan? Hela situationen var bara så mycket NEJ. Så jag sa till henne att jag har lite problem med sånt här just nu men att hon kunde säga till honom att jag tyckte han var jättesöt och verkade kul.

Ja. det kanske jag inte skulle gjort.

Fem minuter senare när jag stod vid de andra kommer HELA HANS JÄVLA KILLGÄNG med honom i spesten och attackerar mig med juckdans!!!!!

VAD I HELVETE.

VAD I HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :C :C :C :C

Jag blev nästan lite illa berörd. Jag vet faktiskt inte om de gjorde det för att jävlas eller om han faktiskt trodde det skulle funka. Den enda känslan som återfann sig hos mig var något jag faktiskt inte känt på väldigt många år. Känslan jag talar om är den jag fick varje gång någon sa något elakt åt mig i skolan. Jag hade faktiskt glömt bort hur jävla obehaglig den var.

Jag känner mig så jävla äcklad på något sätt. Usch. Jag har härmed gett upp hoppet om att det finns vettiga människor kvar i världen.

Jag är inte singel längre - jag existerar inte ens i den sfären, jag vill vara ensam. Mina kompisar räcker gott och väl. Låt mig vara för helvete, jag blir så jävla trött på allt.

:(

POWER!!!

Jag har mycket skola just nu, enda lediga dagen är fredag den här veckan, och då måste jag tokläsa en avhandling. Men det gör inget - jag är sjukt taggad ändå!

Var på mitt första opponeringsseminarium på kandidatnivå idag. Jag ska själv opponera i början av mars. Den opponering som var idag var nästan lite pinsam att bevittna. Uppsatsskrivaren kunde inte ta opponentens konstruktiva kritik alls! Nivån på uppsatsen var allmänt låg och jag blev nästan lite rädd när jag insåg att den var godkänd. Jag fattar inte hur man kan ge en kandidatexamen till en människa som inte ens kan tillämpa konstvetenskapens grundläggande forskningsprinciper och självklara regler.

JA! Sen tilldelades jag ju också den stora äran att utbyta några ord med en gammal kursare. Problemet är bara att jag mår lite illa av den där killen, men jag får ju glädja mig åt att han inte går i samma klass längre.

Men som sagt, jag är väldigt taggad! Jag tror till och med att jag ligger lite före med arbetet just nu. Det är ju ganska ovanligt för mig. Yay!!!