1998

Idag har jag varit sådär nostalgisk. Tittat på lite skolfoton och förfasats över hur jag såg ut (Och nej, jag tror inte att jag skulle se så mycket bättre ut idag om jag fick chansen att ta om dem). Korten från högstadiet är dock skrämmande, man ändrades så sjukt mycket under dom tre åren. Kom på att jag inte tog några kort på lägret på Ängsö i sjuan. Jättesynd. Fick lite ångest när jag tänkte tillbaka på hur man tyckte det var läskigt att det bara var 10 år kvar till 23 när man fyllde tretton. Nu är det 4 månader. KUL! :(

Fan. Jag är INTE redo att fylla 23. Var tog min ungdom vägen? Känns som om jag har missat något. Var har jag hållit hus egentligen?

Fast, tja... Jag tror nog att jag mognat lite ändå. Jag kan till exempel glädjas åt andras framgång numera. Jag har verkligen insett det bara den senaste månaden, jag blir helt till mig för tusan! Jag skulle helst bara vilja lägga mig i en hög med mina vänner och gråta kollektivt över livet fram- och motgångar. Håller jag på att bli överkänslig? :D

Hur som helst tror att 2008 kommer att bli ett skitbra år av flera anledningar. Jag vet inte riktigt vad det är men jag tycker mig känna av att något sjukt bra är på väg att hända.

(... Och i december kommer jag troligen förbanna hela året som det värsta någonsin. Sån tur som jag brukar ha.)

Aaah.

Jag hade bara lektioner på tisdagen den här veckan. Hur skönt som helst. Det bästa med det hela är också att jag inte har något att läsa inför prov heller. Mmmmm... Jag kan ägna flera dagar åt intellektuell stagnation. Och kanske kan jag också olda mina intressen lite. Tänkte att jag skulle teckna lite. Kanske åka ned till konstmuseét och låtsas förstå mig på. Funderar även på att gå till domkyrkan ock kolla lite på rengöringsarbetet. Fast det kanske jag väntar med till 8 mars. Då fyller tydligen gamla orgeln 150 år och det ska firas med konsert. Det kan man INTE missa. Orgelmusik är så sjukt grymt. Jag sitter jämt och hoppas på att organisten ska få psykgryt och spela ouvertyren till Fantomen På Operan eller liknande. Du du du du du duuuuuuuuuu!!!!!!!!

Trevlig helg.

Oooh. Det känns ganska befriande att provet är gjort. Fast ändå känner jag mig oroväckande lugn. Jag vet inte om det är ett bra eller dåligt tecken :/

Haha, ja jäklar. Jag var ju tvungen att dra in Rudbeckianska Gymnasiet i ett av svaren. Jag fick någon slags fnitterattack just då när jag skrev det. Jag blir alltid så glad när jag kan blanda in Västerås. Lokalpatriot och ambassadör för min stad som jag känner mig i Storstaden. Jag älskar Västerås. Weeee! :D

När jag skulle åka hem och stolpade fram och gav spärrvakten min biljett så uppfattade jag att han sa något när han lämnade tillbaka den.
Spärrvakt: "*Mummel*"
Jag (tänkandes, ja vad är det nu då, gäller inte biljetten??!!): "Vad säger du?"
Spärrvakt: "TREVLIG HELG!!!"
Jag: "Jaså, jaha... Eh... Tack"

Man är inte direkt van vid att folket som sitter och stämplar biljetter är så trevliga... Han kanske var ironisk, eller så tyckte han att jag var sjukt snygg och ville säga något snällt. ELLER, så tyckte han att jag såg förjävlig ut och önskade mig en trevlig helg av rena medlidandet. Jag gissar på det sistnämnda.

Psykbryt

AAaaarrghghggg....

Imorgon är det prov och jag tycker inte att det har gett mig så stora kunskaper att läsa litteraturen. Holländsk Rennässans. Schweizeri. Maskaron. Ankarslut. Magnus Erikssons stadslag. Radialplan. Tessin hit och Tessin dit. Mööörrrrfff....

Jag känner för att göra något oväntat. Något konstigt. Ska psyka ut och ta ett tredje hål i örat snart har jag tänkt. Men jag måste köpa bedövningssalva först. Jag är så jävla feg. Men jag tror att det skulle vara snyggt. Jag är helt övertygad om att jag kommer se mycket tuffare ut med ett hål till.

Melodifestivalen.

Alltså. Helvete vad den tillställningen suger åsna. Jag var ju självklart tvungen att se skiten igår kväll eftersom det var från Västerås. Genomled en timme och alla låtar, sen var det nog. Fyfan!!! :C Jag fattar inte hur folk kan tycka det är så bra, och jag kan inte förstå hela hypen runtomkring. Nä. Inte min typ av musik, inte alls.

På fredag har jag prov igen. Det kommer väl gå sådär. Bara det inte blir några detaljfrågor om soldattorp så...

Jag har nästan ägnat mer tid åt den uppsats jag ska skriva i maj än läsandet inför provet. Inte så bra prioriterat kanske, men det gäller att börja med uppsatsen i tid. Annars sitter man där en vecka innan inlämning och har panikångest. Jag tror nog uppsatsen kan bli ganska bra, förutsatt att jag hittar rätt källor. Längden på uppsatsen lär ju inte bli några problem eftersom jag är rätt bra på att skriva långa utläggningar om just ingenting. Sånt gillar dom där borta på universitetet.

Köttfärslimpa

Jag har nu gått runt som en zombieliknande varelse i några dagar. Mitt tillstånd peakade som fan idag. Jag skulle köpa en förköpsremsapå pressbyrån till tunnelbanan direkt efter att jag klev av tåget.

Jag stod i kö någon minut och när det var min tur gick det ungefär såhär:
Jag: "Ööööh, jag vill köpa en köpförs...rimsa"
Killen i kassan: "Näää, köttfärslimpor säljer vi inte här, hehehe"
Jag: "Eeheheheee.. eee, alltså *harkel* en såndär till tunnelbanan som man köper en såndär gul lång... Åh, förköpsremsa heter det ju *sludder*"
Killen: "Du vill inte ha en kaffe också? Du ser ut att behöva en"

:S

Skitdag

Läraren imorse:

"Ja! nu är det såhär att jag glömde diabilderna hemma. Så vi kan tyvärr inte ha någon lektion idag"

Fan va bra. Då åkte jag inte alls 20 mil i onödan.

Tennisboll i huvudet

I fredags när vi skulle ha redovisning i gamla stan i två timmar smällde det till och blev svinkallt. Jag satte på mig hur mycket kläder som helst men det hjälpte inte. Jag kom även väldigt tidigt upp till Stockholm och tänkte att jag skulle gena över borggården vid slottet för att göra dagen mer spännande. Jag fick dock tvärvända som en jävla idiot framför en massa turister eftersom högvakten just ägde rum. FAN. Jag såg ganska dum ut.

Sen när jag gick prästgatan ner mot järntorget fick jag en TENNISBOLL I HUVUDET. Hur höga är oddsen för att något sådant ska hända? Den föll ju inte från ingenstans direkt, kom från en skolgård, men ändå.

Jag fick vänta nästan en timme innan vandringen skulle börja och jag började redan då förvandlas till en ispinne. Naturligtvis kunde jag inte smyga ifrån som hälften av klassen gjorde eftersom Riddarhuset skulle vara det sista stoppet. Ensam och sist som vanligt alltså. Men det gick rätt bra när jag väl började även om jag hade svårt att uttala vissa ord eftersom mina läppar var stela.

Haha. Det är så jävla typiskt. Speciellt tennisbollen. Alltid när jag försöker gå med någon slags värdighet smäller det till och händer något. Jag kan räkna upp en rad incidenter på samma tema. I höstas, till exempel, när jag upptäckte en extremt snygg kille i skolan så slutade det med att jag snubblade i trappen mitt framför honom. Eller när jag går i högklackat och lyckas se riktigt snygg ut i fem sekunder innan jag faller. Jag har lyckats gå in i glasrutor "Vaffan, jag trodde det var en öppning här!".

I lördags skulle jag, Maria, Åsa, Magnus och Simon bowla på Strike. När vi kommer ner upptäckte vi att det troligen hade varit smart att boka en bana innan. Så det blev inget. Vi gick till Sky Bar istället och där var ljudnivån så sjukt hög att vi faktiskt inte hörde vad vi pratade om, så det slutade med att vi bara satt och fånflinade mot varandra. Men det var kul ändå. Speciellt hissen upp, jag får alltid för mig att den ska skjuta ut genom taket som en projektil eftersom den går så snabbt.
Sen när jag gick hem från bussen i mörkret lyckades jag skrämma upp mig själv riktigt jävla ordentligt, och det slutade med att jag sprang sista biten. Jag funderade sedan på vad det är jag är rädd för;

Våldtäktssmän? Njae...
Rånare? Näää...
Varulvar? JAAAAA!!!

Jag har helt enkelt läst för mycket skräcknoveller. Värsta är väl att dylika varelser troligen känner min skräck på flera hundra meters avstånd och det torde ju då förvärra min situation.

Skit också. :(