Ok. Min stationära dator har tydligen bestämt sig för att den inte är kompatibel med sig själv helt plötsligt. Jag formaterade om hela idag och efter nyinstallationen känner den inte ens igen sitt egna grafikkort. Jag har testat alla skivor den kom med och installerat allt jag kan men NÄEEE!!!
När jag ändå var i farten omformatterade jag min externa hårddisk och ändrade om filsystemet. Tydligen tar sådant 12 timmar. Men nu bör jag kunna spara filer som är riktigt massiva så det var värt det. Förutsatt att det funkar det vill säga.
Weeee! nu jävlar ska jag ladda ner filmer i IMAX bluray-format och riktigt spana på folks porer! Hoho! Högupplöst film here I come!
tisdag 31 mars 2009
måndag 30 mars 2009
Fast vänta, det här var kul!
Efter att just ha skrivit det där deppiga inlägget nedan hittade jag mitt schema från hösten 2007.
Tydligen, så hade vi 3 stycken obligatoriska emaxinerande seminarier under den terminen. Jag gick inte på en enda och jag märkte inte av något i mitt slutbetyg?
Hahahahahahahaha!!!!!!!!!!! Känns som en mindre seger. Såhär 1,5 år senare.
Tydligen, så hade vi 3 stycken obligatoriska emaxinerande seminarier under den terminen. Jag gick inte på en enda och jag märkte inte av något i mitt slutbetyg?
Hahahahahahahaha!!!!!!!!!!! Känns som en mindre seger. Såhär 1,5 år senare.
Bah!
Allt är åt helvete. Vet inte riktigt vad det är. Har mått illa hela natten och gör det nu med. Kanske har det med att göra att jag ligger efter med skolarbetet. Eller så börjar jag bli sjuk. ELLER så börjar jag bli helt deprimerad igen.
Det sista vill jag verkligen inte ska vara sant. Men faktiskt börjar jag få samma obehagskänslor som jag hade innan jag gick in helt i väggen i november 2004. Jag fattar inte riktigt hur oerhört illa jag mådde då. Det slog till på en dag (även om det troligen legat och grott under hela gymnasiet). Världens jävla ångestattack helt plötsligt, sen var jag däckad i tre veckor. Jag orkade knappt äta, det enda jag kunde tänka på var att inget betydde något längre. Jag orkade inte ens se på tv. Minns att jag försökte titta på Roomservice en kväll och allt jag kunde tänka var varför de ansträngde sig att bygga så fint när alla ändå ska dö en dag... Kanske var det någon slags 20-årskris. Hur det än var så tog det till sommaren 2005 innan jag började känna mig som mig själv igen.
Under den här perioden inträffade det mest förudmjukande läkarbesöket i mitt liv. Efter ett tag orkade jag inte med mig själv längre och gick till husläkaren. Jag minns att jag försökte förklara hur jag kände mig. Direkt trodde den jäveln att jag KNARKADE. What the fuckers? Den fan insisterade på att se mina armar. Trevligt! Sen fick jag erbjudande om lyckopiller och lite sömntabletter. Eh. Ok. Kanske skulle du undersökt saken lite närmare? Jag menar, när du trodde att jag var missbrukare och allt? Eller ville du helt enkelt slippa se mig igen?
Två sekunder senare gick jag därifrån och bestämde mig för att härda ut istället. Det skulle visa sig bli ganska jobbigt, men faktiskt så kom jag ur hela den där mörka perioden som en helt ny människa. Någonstans tror jag att jag behövde må dåligt ett tag för att... Uppskatta mig själv.
Om det är något liknande på gång vet jag inte hur jag ska orka med att skriva min uppsats. Det finns nog inget mer oinspirerat tillstånd än att ha tappat lusten att leva. Men nej, inte ska det bli så illa igen? Har jag inte gått igenom hela det där en gång? Har jag inte redan konstaterat att livet är en bitch sen dör man? Att man i alla fall kan göra det bästa av situationen och försöka ha kul medan man kan?
Tänk positivt nu.... POSITIVT!!!!
Jahapp, så har jag skrivit det mest utlämnande inlägget på den här bloggen. Nu ska jag lyssna på glad 80-talsmusik och försöka avsluta den här jäkla litteraturkursen.
Det sista vill jag verkligen inte ska vara sant. Men faktiskt börjar jag få samma obehagskänslor som jag hade innan jag gick in helt i väggen i november 2004. Jag fattar inte riktigt hur oerhört illa jag mådde då. Det slog till på en dag (även om det troligen legat och grott under hela gymnasiet). Världens jävla ångestattack helt plötsligt, sen var jag däckad i tre veckor. Jag orkade knappt äta, det enda jag kunde tänka på var att inget betydde något längre. Jag orkade inte ens se på tv. Minns att jag försökte titta på Roomservice en kväll och allt jag kunde tänka var varför de ansträngde sig att bygga så fint när alla ändå ska dö en dag... Kanske var det någon slags 20-årskris. Hur det än var så tog det till sommaren 2005 innan jag började känna mig som mig själv igen.
Under den här perioden inträffade det mest förudmjukande läkarbesöket i mitt liv. Efter ett tag orkade jag inte med mig själv längre och gick till husläkaren. Jag minns att jag försökte förklara hur jag kände mig. Direkt trodde den jäveln att jag KNARKADE. What the fuckers? Den fan insisterade på att se mina armar. Trevligt! Sen fick jag erbjudande om lyckopiller och lite sömntabletter. Eh. Ok. Kanske skulle du undersökt saken lite närmare? Jag menar, när du trodde att jag var missbrukare och allt? Eller ville du helt enkelt slippa se mig igen?
Två sekunder senare gick jag därifrån och bestämde mig för att härda ut istället. Det skulle visa sig bli ganska jobbigt, men faktiskt så kom jag ur hela den där mörka perioden som en helt ny människa. Någonstans tror jag att jag behövde må dåligt ett tag för att... Uppskatta mig själv.
Om det är något liknande på gång vet jag inte hur jag ska orka med att skriva min uppsats. Det finns nog inget mer oinspirerat tillstånd än att ha tappat lusten att leva. Men nej, inte ska det bli så illa igen? Har jag inte gått igenom hela det där en gång? Har jag inte redan konstaterat att livet är en bitch sen dör man? Att man i alla fall kan göra det bästa av situationen och försöka ha kul medan man kan?
Tänk positivt nu.... POSITIVT!!!!
Jahapp, så har jag skrivit det mest utlämnande inlägget på den här bloggen. Nu ska jag lyssna på glad 80-talsmusik och försöka avsluta den här jäkla litteraturkursen.
söndag 29 mars 2009
Sommarkurs?
Funderar på att anmäla mig till en psykoanalyskurs i sommar. Men jag vet inte. Ska jag verkligen spendera hela sommaren med Freud?
Om jag gör det tänker jag låta det här bli mitt soundtrack:
Om jag gör det tänker jag låta det här bli mitt soundtrack:
Mmmmm... shoes.
Ett par Nike Flash Mtr inhandlades igår och jag är helnöjd. Jag har spanat på dem rätt länge. Inte kritvita "hej-här-kommer-jag-med-mina-nya-skor" och inte helt tråk-svarta. Nej de är gråa med svarta lackdetaljer...Oooiii! Perfekt!
fredag 27 mars 2009
Planer.
Har ägnat det mesta av denna dag med att planera inför framtiden. Dessa planer är ju som jag märkt ständigt i förändring hos mig, men just nu vill jag det här;
Plugga tills årskiftet 09/10. Sedan gå ner till arbetsförmedlingen och tvinga dem att sätta mig på någon tråkig kurs som jag kan glida igenom låtsasintresserad utan att egentligen bry mig ett skit. Sen kan jag hamna på donken eller var fan som helst, jag vill bara ha pengar. Herregud, det skulle faktiskt vara himmelriket på jorden att till och med hamna hos SAMHALL, tänk att få slippa dessa jävla snobbiga doktorsavhandlingar med akademiskt finspråk och istället hasa runt i fula blåställ och sopa trappuppgångar och ta tvåtimmars fikapauser! Wohoo!
Om jag slutar plugga kommer jag ju ha 30 poäng som jag måste ta in. Antingen gör jag så att jag pluggar något på distans, engelska skulle vara kul, eller så försöker jag samla in de förlorade poängen från historian...
Sen kan jag förhoppningsvis inkassera min fil.kand i konstvetenskap någon gång under hösten 2010, eller under 2011.
Men. Sen är det ju också det här med att jag börjar känna mig överjävligt instängd i Västerås. Inget med den här staden roar mig längre. Fan. Vet inte hur jag ska göra med den biten alls faktiskt.
Plugga tills årskiftet 09/10. Sedan gå ner till arbetsförmedlingen och tvinga dem att sätta mig på någon tråkig kurs som jag kan glida igenom låtsasintresserad utan att egentligen bry mig ett skit. Sen kan jag hamna på donken eller var fan som helst, jag vill bara ha pengar. Herregud, det skulle faktiskt vara himmelriket på jorden att till och med hamna hos SAMHALL, tänk att få slippa dessa jävla snobbiga doktorsavhandlingar med akademiskt finspråk och istället hasa runt i fula blåställ och sopa trappuppgångar och ta tvåtimmars fikapauser! Wohoo!
Om jag slutar plugga kommer jag ju ha 30 poäng som jag måste ta in. Antingen gör jag så att jag pluggar något på distans, engelska skulle vara kul, eller så försöker jag samla in de förlorade poängen från historian...
Sen kan jag förhoppningsvis inkassera min fil.kand i konstvetenskap någon gång under hösten 2010, eller under 2011.
Men. Sen är det ju också det här med att jag börjar känna mig överjävligt instängd i Västerås. Inget med den här staden roar mig längre. Fan. Vet inte hur jag ska göra med den biten alls faktiskt.
torsdag 26 mars 2009
Nu har jag lyckats igen!
Ja, alltså, med att skriva en recension av en bok jag inte fattar ett skit av!
Men jag har hittat min favoritmening i den i alla fall;
"... men det är en tjugotvåvåningserektion som pulserar nattetid"
Och den boken handlar alltså om arkitektur. Jag säger bara WTF och undrar när alla professorer ska börja tala i klartext.
Men jag har hittat min favoritmening i den i alla fall;
"... men det är en tjugotvåvåningserektion som pulserar nattetid"
Och den boken handlar alltså om arkitektur. Jag säger bara WTF och undrar när alla professorer ska börja tala i klartext.
lördag 21 mars 2009
The Sims.
Idag har jag laddat hem lite filer till spelet The Sims. Nu har jag ju inte direkt spelat på nästan två år, men dessa filer är lite speciella. De är mina egna, reliker (om man går efter internettid) från den tid då jag hade egen hemsida och gjorde mig känd i communityn som den originella, lite konstiga skindesignern (skins är alltså kläder som används av karaktärerna i spelet).
Nu finns de alltså ute på en ja, nästan piratsajt och ligger och samlar damm. Riktigt bra att de tagits upp av sajten eftersom jag förlorade allt jag gjorde för spelet när datorn krashade i november. Men nu har jag mina precious filer tillbaka.
Jag funderade lite kring hela den där perioden i mitt liv när jag hade en egen hemsida.
Sidan startade upp den 11 februari 2003. Den överlevde, med några korta avbrott, till november 2007. Dessa fyra år, med topp runt 04-05 (under dessa år hade jag som mest 4000 besökare dagligen), kantades av både det ena och det andra. Jag han med att bli hyllad, hatad och hotad (!)
Jag blev aldrig en av de absolut största inom simsidevärlden. De som blev det var de som skapade vad som skulle kunna kallas Gina Tricot-mode. De följde mainstreamtrender och allas kreationer såg EXAKT likadana ut. Jag hämtade inspiration från min egna sinnesvärld och vägrade följa trender. Jag gjorde hellre något uppseendeväckande som fjortisarna inte förstod sig på än försökte göra mig själv populär. Jag var avant gardet inom simsvärlden! (Haha)
Även om jag mest GAV under dessa år så blev utdelningen för arbetet iaf ett gratis dataspel, diverse reklamartiklar samt en förfrågan till en intervju (med BILD!!!!) i ett spelmagasin. Där sade jag stopp dock. Aldrig i helvetet att jag skulle kunna gå så "public" med något sådant där, då verkar jag hellre i det fördolda. Men kul var det!
Något jag lärde mig från den här tiden är att inte ta någon skit. Att aldrig lyssna på vad någon annan anser är bra och dåligt. Jag följde mina egna regler, och det har jag sedan dess fortsatt med.
Jag tänker aldrig rätta mig efter någon annan. Jag är Jag och kommer alltid så förbli. Tack till The Sims för att jag insåg att jag är djävulskt bra som jag är.
Det något av samma känsla jag skulle vilja förmedla om jag någonsin startar en modeblogg. Det ska inte vara vara trendigt och moderiktigt, det ska vara personligt... Mode handlar om att definera sig själv, visa vem man är och att kreativt kunna skapa en egen stil. Inspiration kan vara vad som helst egentligen, inte bara senaste numret av Sofis mode.
Nu finns de alltså ute på en ja, nästan piratsajt och ligger och samlar damm. Riktigt bra att de tagits upp av sajten eftersom jag förlorade allt jag gjorde för spelet när datorn krashade i november. Men nu har jag mina precious filer tillbaka.
Jag funderade lite kring hela den där perioden i mitt liv när jag hade en egen hemsida.
Sidan startade upp den 11 februari 2003. Den överlevde, med några korta avbrott, till november 2007. Dessa fyra år, med topp runt 04-05 (under dessa år hade jag som mest 4000 besökare dagligen), kantades av både det ena och det andra. Jag han med att bli hyllad, hatad och hotad (!)
Jag blev aldrig en av de absolut största inom simsidevärlden. De som blev det var de som skapade vad som skulle kunna kallas Gina Tricot-mode. De följde mainstreamtrender och allas kreationer såg EXAKT likadana ut. Jag hämtade inspiration från min egna sinnesvärld och vägrade följa trender. Jag gjorde hellre något uppseendeväckande som fjortisarna inte förstod sig på än försökte göra mig själv populär. Jag var avant gardet inom simsvärlden! (Haha)
Även om jag mest GAV under dessa år så blev utdelningen för arbetet iaf ett gratis dataspel, diverse reklamartiklar samt en förfrågan till en intervju (med BILD!!!!) i ett spelmagasin. Där sade jag stopp dock. Aldrig i helvetet att jag skulle kunna gå så "public" med något sådant där, då verkar jag hellre i det fördolda. Men kul var det!
Något jag lärde mig från den här tiden är att inte ta någon skit. Att aldrig lyssna på vad någon annan anser är bra och dåligt. Jag följde mina egna regler, och det har jag sedan dess fortsatt med.
Jag tänker aldrig rätta mig efter någon annan. Jag är Jag och kommer alltid så förbli. Tack till The Sims för att jag insåg att jag är djävulskt bra som jag är.
Det något av samma känsla jag skulle vilja förmedla om jag någonsin startar en modeblogg. Det ska inte vara vara trendigt och moderiktigt, det ska vara personligt... Mode handlar om att definera sig själv, visa vem man är och att kreativt kunna skapa en egen stil. Inspiration kan vara vad som helst egentligen, inte bara senaste numret av Sofis mode.
Shopaholic.
Såg "Confessions of a Shopaholic" för någon vecka sedan och tänkte skriva en liten snygg recension om den då men... Jag orkade bara se en halvtimme, sen gav jag upp.
Värsta filmen jag sett på ett bra tag.
Jag hatar, verkligen HATAR filmer av Shopaholics typ.
Karaktärerna är platta. Handlingen suger. Humorn är inte humor. Allt är skit.
Det är synd dock, filmen hade säkert alla förutsättningar att bli bra. Men sen blev den bara någon slags pastisch av Ugly Betty (som jag har lite problem med också).
Confessions of a Shopaholic får -5 stjärnor av 10 möjliga!
Värsta filmen jag sett på ett bra tag.
Jag hatar, verkligen HATAR filmer av Shopaholics typ.
Karaktärerna är platta. Handlingen suger. Humorn är inte humor. Allt är skit.
Det är synd dock, filmen hade säkert alla förutsättningar att bli bra. Men sen blev den bara någon slags pastisch av Ugly Betty (som jag har lite problem med också).
Confessions of a Shopaholic får -5 stjärnor av 10 möjliga!
torsdag 19 mars 2009
Inte utan min mobil.
Alltså. När man sitter och läser riktigt tråkiga arkitekturböcker så kan det ibland hända att tankarna vandrar iväg åt andra, ibland ganska udda, håll. Idag bestämde sig min hjärna för att behandla ämnet "mobiltelefonens ökade betydelse i filmer"
Ja,men alltså, jag har faktiskt upptäckt att mobiltelefoners betydelse för handlingens fortskridande ökat lavinartat. Två filmer som verkligen visar detta är Cloverfield och The Dark Knight.
I den sistnämnda används de faktiskt så mycket att det nästan blir lite löjligt, och jäklar vilka fantastiska egenskaper de kan ha! Jag vill också ha en telefon som kan scanna av ett helt rum.
För övrigt förstår jag inte hur filmskurkar klarade sig innan mobilerna fanns.
Cloverfield är som en enda lång reklamfilm för Nokia.
Om jag läste filmvetenskap skulle jag lätt skriva om det här som c-uppsats! Titeln skulle nog vara i stil med "Modern tekniks ökande betydelse i film" sen skulle jag mala på i 25 sidor om stagnerad populärkultur och den minskade känslan för detaljer som kanske infinner sig i takt med att man kan förklara de luckor och frågetecken i handlingen med argument som "Ja, men alltså, de hade ju mobiler så de visste nog var de skulle vara/träffas just då"
Åh, vad bra det skulle bli!
Förövrigt kan jag tillägga att min egna mobil är riktigt kass. Det enda den gör nuförtiden är att hänga sig. Tror det är bakstycket som är glappt. Måste nog laga den med lite fashionabel silvertejp.
Ja,men alltså, jag har faktiskt upptäckt att mobiltelefoners betydelse för handlingens fortskridande ökat lavinartat. Två filmer som verkligen visar detta är Cloverfield och The Dark Knight.
I den sistnämnda används de faktiskt så mycket att det nästan blir lite löjligt, och jäklar vilka fantastiska egenskaper de kan ha! Jag vill också ha en telefon som kan scanna av ett helt rum.
För övrigt förstår jag inte hur filmskurkar klarade sig innan mobilerna fanns.
Cloverfield är som en enda lång reklamfilm för Nokia.
Om jag läste filmvetenskap skulle jag lätt skriva om det här som c-uppsats! Titeln skulle nog vara i stil med "Modern tekniks ökande betydelse i film" sen skulle jag mala på i 25 sidor om stagnerad populärkultur och den minskade känslan för detaljer som kanske infinner sig i takt med att man kan förklara de luckor och frågetecken i handlingen med argument som "Ja, men alltså, de hade ju mobiler så de visste nog var de skulle vara/träffas just då"
Åh, vad bra det skulle bli!
Förövrigt kan jag tillägga att min egna mobil är riktigt kass. Det enda den gör nuförtiden är att hänga sig. Tror det är bakstycket som är glappt. Måste nog laga den med lite fashionabel silvertejp.
tisdag 17 mars 2009
Vlt-breaking news!
Dagens action-dos:
vlt.se
Vansinnesfärd! Tutande med punka och rattfylla!
Jag såg allt (utspelades utanför köksfönstret) och kan intyga att det inte var sådär jättedramatiskt, kan dock erkänna att jag aldrig sett en stolpe gått av på mitten och en trafikskylt flyga 30 meter förut.
Kan dock inte förstå varför den folksamling som bildades på platsen lät pundaren som körde smita med orden;
"Jag ska bara åka och parkera! SEN KOMMER JAG TILLBAKA" *rivstartar*
Jajamänsan!
vlt.se
Vansinnesfärd! Tutande med punka och rattfylla!
Jag såg allt (utspelades utanför köksfönstret) och kan intyga att det inte var sådär jättedramatiskt, kan dock erkänna att jag aldrig sett en stolpe gått av på mitten och en trafikskylt flyga 30 meter förut.
Kan dock inte förstå varför den folksamling som bildades på platsen lät pundaren som körde smita med orden;
"Jag ska bara åka och parkera! SEN KOMMER JAG TILLBAKA" *rivstartar*
Jajamänsan!
Skallepär in training.
Låt mig bara få uttrycka lite ilska: Satan jävla fan SKIT!
Jag håller på att tappa mitt hår! MEN, turligt nog upptäckte jag idag att det kommer ut sprillans nytt i hårbotten. Har nu tydlig stubb mitt uppe på hjässan. :O
Det här är typiskt, just som jag håller på att spara ut håret till den längd jag vill ha, några cm nedanför axlarna, så tappar jag allt!!!
Kanske beror det på att jag tonat håret, eller så är det någon slags naturlig process. Kan också vara så att jag fick mycket nytt hår på en och samma gång för flera år sedan och allt detta släpper nu på en och samma gång. Obehaglig är det oavsett orsak. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om håret blivit märkbart tunnt. Det enda jag kan med säkerhet fastställa är att detta inte kommer bli vackert om, låt oss säga, två månader. Jag var med om något liknande för några år sedan och då hade jag jävligt fult hår.
Jag har nu tre (varav endast två är möjliga) alternativ:
1. Låta skiten ha sin naturliga gång och ha kvar det långa håret och på toppen av huvudet ha skitsnygg 3 cm utvävt som står rätt upp.
2. Klippa håret Katie Holmes-kort.
3. Snagga mig.
Alternativ ett är det jag kommer köra på först. Aletrnativ två är det som det hela kommer att sluta med när jag inser att jag psykiskt sett inte orkar se stora hårklasar falla av på kudden, på tangentbordet, i maten och framför mig när jag går (!!!).
Alternativ tre är endast möjligt om jag får vara på en öde ö helt ensam i minst ett år.
Men ja. Bästa vore att klippa så mycket som möjligt. Finns två typer av klipp jag tycker är fina.
Först Katie Holmes. Det där är ju ungefär min hårfärg, skulle jag nog kunna ha.
Andra är Katy Perry. Skitsöt frisyr, men så sjukt svårt att få snygg. Jag orkar inte styla håret varje morgon.
Summa sumarum av detta är alltså att, de frisyrer jag kan tänka mig är troligen inte korta nog och hur jag än gör så kommer det bli skit.
Jag ger nu mitt hår ett ultimatum: Sluta lossna innan 20 april;
ANNARS ÅKER ALLT AV! :C
Först gråhårig sen det här!
Nu ska jag gråta mig till sömns.
Jag håller på att tappa mitt hår! MEN, turligt nog upptäckte jag idag att det kommer ut sprillans nytt i hårbotten. Har nu tydlig stubb mitt uppe på hjässan. :O
Det här är typiskt, just som jag håller på att spara ut håret till den längd jag vill ha, några cm nedanför axlarna, så tappar jag allt!!!
Kanske beror det på att jag tonat håret, eller så är det någon slags naturlig process. Kan också vara så att jag fick mycket nytt hår på en och samma gång för flera år sedan och allt detta släpper nu på en och samma gång. Obehaglig är det oavsett orsak. Jag vet inte om jag inbillar mig eller om håret blivit märkbart tunnt. Det enda jag kan med säkerhet fastställa är att detta inte kommer bli vackert om, låt oss säga, två månader. Jag var med om något liknande för några år sedan och då hade jag jävligt fult hår.
Jag har nu tre (varav endast två är möjliga) alternativ:
1. Låta skiten ha sin naturliga gång och ha kvar det långa håret och på toppen av huvudet ha skitsnygg 3 cm utvävt som står rätt upp.
2. Klippa håret Katie Holmes-kort.
3. Snagga mig.
Alternativ ett är det jag kommer köra på först. Aletrnativ två är det som det hela kommer att sluta med när jag inser att jag psykiskt sett inte orkar se stora hårklasar falla av på kudden, på tangentbordet, i maten och framför mig när jag går (!!!).
Alternativ tre är endast möjligt om jag får vara på en öde ö helt ensam i minst ett år.
Men ja. Bästa vore att klippa så mycket som möjligt. Finns två typer av klipp jag tycker är fina.
Först Katie Holmes. Det där är ju ungefär min hårfärg, skulle jag nog kunna ha.
Andra är Katy Perry. Skitsöt frisyr, men så sjukt svårt att få snygg. Jag orkar inte styla håret varje morgon.
Summa sumarum av detta är alltså att, de frisyrer jag kan tänka mig är troligen inte korta nog och hur jag än gör så kommer det bli skit.
Jag ger nu mitt hår ett ultimatum: Sluta lossna innan 20 april;
ANNARS ÅKER ALLT AV! :C
Först gråhårig sen det här!
Nu ska jag gråta mig till sömns.
onsdag 11 mars 2009
Och så lite snyggbilder också!
Ja, eftersom det är roligt att försöka ta konstnärliga bilder.
Första två är tagna med mobilkamera respektive en gammal tråkig olympus kompaktkamera. Resten är tagna med min fina Canon D60.
Första två är tagna med mobilkamera respektive en gammal tråkig olympus kompaktkamera. Resten är tagna med min fina Canon D60.
Äh, låt oss fortsätta bildspelet.
Eftersom jag är lite halvledig idag, har "bara" lite böcker att läsa, tänkte jag att jag skulle kolla vad mer för bilder jag randomly har tagit under mina pendlingsturer Västerås- Stockholm.
Det är sannerligen en brokig skara bilder.
Här blir jag klämd på tunnelbanan och råkar ta en bild istället för att skicka ett sms.
Vissa dagar känns tunga. Speciellt när man bor i Sverige och det är en snöig dag i slutet av februari.
Men andra dagar är lite mer lustfyllda. När det är soligt och klarblå himmel är det ändå rätt fint här i landet.
Ja, den här bilden var ju härlig. "En pendlares vardag" kallar jag den.
Tortuna kyrka. Den här jäkeln klockar jag varje gång jag åker förbi. På hemvägen brukar jag här börja klä på mig lite långsamt, om inte tåget har Västerås som slutstation, då kan jag ta det lungt tills vi åker förbi bombardier. Japp, jag har skapat konstiga rutiner.
Det känns ganska skönt att komma hem. Mördarbacken en kväll i mars.
Det är sannerligen en brokig skara bilder.
Här blir jag klämd på tunnelbanan och råkar ta en bild istället för att skicka ett sms.
Vissa dagar känns tunga. Speciellt när man bor i Sverige och det är en snöig dag i slutet av februari.
Men andra dagar är lite mer lustfyllda. När det är soligt och klarblå himmel är det ändå rätt fint här i landet.
Ja, den här bilden var ju härlig. "En pendlares vardag" kallar jag den.
Tortuna kyrka. Den här jäkeln klockar jag varje gång jag åker förbi. På hemvägen brukar jag här börja klä på mig lite långsamt, om inte tåget har Västerås som slutstation, då kan jag ta det lungt tills vi åker förbi bombardier. Japp, jag har skapat konstiga rutiner.
Det känns ganska skönt att komma hem. Mördarbacken en kväll i mars.
söndag 8 mars 2009
Vågar man sånt här?
Disskuterade lite med Maria igår. Jag lade fram det briljanta förslaget att gå till Bmb nån kväll och verkligen gå in för att stirra ner folk. Kontentan av detta skulle då bli något slags vetenskapligt experiment där man ser hur många telefonnummer man skulle kunna få genom sådana här handlingar.
Genom detta skulle man alltså kunna mäta hur desperata killar på krogen är, samt om det stämmer att det är så jäkla lätt för tjejer att få ragg.
Det kan bli hur kul som helst, men också hur tragiskt som helst eftersom det skulle vara lite o-kul och bekräftande av sin egna fulhet om man inte fick något resultat alls.
Nu ska jag förbereda mig inför skolan (= pinsam opponering) imorgon.
Genom detta skulle man alltså kunna mäta hur desperata killar på krogen är, samt om det stämmer att det är så jäkla lätt för tjejer att få ragg.
Det kan bli hur kul som helst, men också hur tragiskt som helst eftersom det skulle vara lite o-kul och bekräftande av sin egna fulhet om man inte fick något resultat alls.
Nu ska jag förbereda mig inför skolan (= pinsam opponering) imorgon.
onsdag 4 mars 2009
Plugg och mer plugg.
Har varit hemma från skolan måndag, tisdag och onsdag. Jag har helt enkelt inte tid att åka till skolan just nu eftersom jag har så mycket skit att läsa inför litteraturkursen som det blir 5 tim muntlig examination på i början av april. Skriftligt ska vi redovisa litteraturen, som innefattar 5 böcker i bland annat arkitekturteori, 31 mars. Jag har läst EN HALV bok än så länge. Men nu måste jag avbryta det hela och förbereda mig inför min läskiga jävla opponering som är på måndag.
Det värsta med opponeringen är att den uppsats jag ska kritisera är så sjukt dålig att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det hela. Jag vill ju inte verka utstuderat elak...
Ja, och så var det ju den där uppsatsen som jag ska skriva. Det hör tydligen till ovanligheterna att man blir klar med en sådan under en termin. Det roliga i detta är att om jag inte blir klar med den till juni, så får jag inget bidrag från csn i höst!
Panik?! NEEEHHEEEJ! Inte alls. INTE ALLS!
Det är nu man inser att det är inte långt kvar till sommaren!
Det värsta med opponeringen är att den uppsats jag ska kritisera är så sjukt dålig att jag faktiskt inte riktigt vet hur jag ska lägga upp det hela. Jag vill ju inte verka utstuderat elak...
Ja, och så var det ju den där uppsatsen som jag ska skriva. Det hör tydligen till ovanligheterna att man blir klar med en sådan under en termin. Det roliga i detta är att om jag inte blir klar med den till juni, så får jag inget bidrag från csn i höst!
Panik?! NEEEHHEEEJ! Inte alls. INTE ALLS!
Det är nu man inser att det är inte långt kvar till sommaren!
söndag 1 mars 2009
Länkar
Tänkte tipsa om några av mina favoritlänkar i kategorin mode.
Mmm... Inspiration!
http://www.shopplasticland.com/ - Retrostil!
http://shopnastygal.com/ - Sjukt snygga saker. Okej, finns riktiga bottenskrap också (såg några haremsbyxor skymta förbi...ew!) Men jag skulle lätt kunna använda 80% av allt som finns på den här sidan...
http://www.dorotheasclosetvintage.com/ - Vintage!
http://www.thefrock.com/ - Vintage Deluxe! Om jag någon gång av misstag skulle bli bjuden på Oscarsgalan tänker jag köpa en klänning härifrån.
http://www.morninggloryjewelry.com/ - Antika smycken. Det finns inget bättre än antika smycken! Men gud, vilka överpriser, en nästan likadan smyckeask som jag köpte på Tomelilla marknad 2006 för 25 kronor ska de ha 78 dollar för. Lite väl mycket...
Mmm... Inspiration!
http://www.shopplasticland.com/ - Retrostil!
http://shopnastygal.com/ - Sjukt snygga saker. Okej, finns riktiga bottenskrap också (såg några haremsbyxor skymta förbi...ew!) Men jag skulle lätt kunna använda 80% av allt som finns på den här sidan...
http://www.dorotheasclosetvintage.com/ - Vintage!
http://www.thefrock.com/ - Vintage Deluxe! Om jag någon gång av misstag skulle bli bjuden på Oscarsgalan tänker jag köpa en klänning härifrån.
http://www.morninggloryjewelry.com/ - Antika smycken. Det finns inget bättre än antika smycken! Men gud, vilka överpriser, en nästan likadan smyckeask som jag köpte på Tomelilla marknad 2006 för 25 kronor ska de ha 78 dollar för. Lite väl mycket...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)