Jaha.

Så var ännu en skittråkig jul snart slut. Varje år när jag sitter och lider genom Kalle Anka funderar jag på vad det egentligen är jag försöker ge sken av. Julglädje? Helvete heller. Julen har inte varit rolig sedan 80-talet för mig, så varför ens försöka.

Jag besökte dock midnattsmässan i domkyrkan i år. Det skulle jag vilja göra till en tradition. Mycket vackert, och jag sjöng för fulla muggar - vilket är ovanligt för mig.

Hade ju också tänkt gå ut ikväll men jag orkar bara inte. Jag känner mig helt utmattad och lite deppig och jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna bära upp klänningen jag köpte till ikväll så som jag känner mig idag. Uschiamej.

Nästa år tänker jag inte ens anstränga mig för att få julkänsla. För varje jul som går blir min förmodade framtida ensamhet allt mer påtaglig. När jag var liten firade vi storartad jul ute på landet hos farmor och farfar, när de flyttade till ålderdomshem övergick vi till att fira med mormor, faster och kusin. Senare blev det bara mormor och nu i år bara jag och mina föräldrar. Hur ska det bli när det bara är jag kvar? Jag vill faktisk inte ens tänka på hur jävla sjukt ensam jag kommer att bli om kanske sådär 30 år. Jag delade med mig av mina tankar igår till mina föräldrar och pappa svarade nåt i stil med "Haha, du får väl söka till Bonde söker fru eller något"
Det var ju iofs lite roligt.

Fan vilken liten emo jag är.

Men vaffan.

Förkylningen bröt aldrig ut, istället är jag endast idiottäppt i näsan. Jag har missbrukat nässpray i fyra dagar nu.

Skulle inte förvåna mig om alltihop blossar ut på julafton. Fast iofs, det gör ju inte så mycket etftersom julen inte riktigt varit ROLIG sedan 80-talet. Dock synd om man missar eventuell utgång på juldagen. Jag har aldrig varit ute då, så jag tycker det ska bli intressant att se vad det är som är så speciellt med just juldagen.

Sucks

Idag har jag varit oerhört deprimerad av okänd anledning. Kanske har det med att göra att jag åkt på ännu en förkylning. Jag tror det är den nionde sedan januari. Samtidigt har jag drabbats av akut ångest över att det snart är ett nytt år.

2008 är det nämligen tio år sedan 1998, ett år som lätt är det bästa i mitt liv hitills. Nu har jag alltså ångest eftersom 2008 med största sannolikhet inte kommer att bli ett lika bra år. Men det kan ändå inte bli värre än 2007 - ett år som jag räknar som ett jävla bottenskrap. När man tänker efter så har 00-talet varit ett sjukt dåligt decennium helt och hållet.

:C

Stockholm

Var i huvudstaden som vanligt igår. Tog en tur på stan på eftermiddagen. Köpte en mörkblå klänning med lilablå stenar på Divided inne i gallerian. Tanken var ju att jag skulle inhandla en klänning på någon affär som inte finns här hemma, men allt slutade med att jag snålar till och köper en klänning på H&M i alla fall. Dessutom valde jag den klänning som var trasig. Fick 50 kronor rabatt dock och trasigheten (en sten borta) kunde lagas relativt snabbt hemma. Så jag är ganska nöjd ändå. Om det blir utgång på juldagen ska jag nog ta på mig skapelsen.

Provade mammas svarta pumps som jag brukar ha på mig ute. Upptäckte att jag kliver ur dem, vilket inte ser sådär 100% coolt ut, när jag har strumpbyxor på mig. Försökte fixa till det genom att knyta svart sidenband runt skon och upp på vristen. Jag vet faktiskt inte om jag kommer undan med det utan att jag ser ut som en riksidiot som inte får med sig skorna. Hm...

Provet.

Okej, om vi säger såhär; Inget av det jag pluggade på kom med på provet igår. Värsta är väl ändå att jag faktiskt pluggade på precis ALLT. Jag läste varenda liten rad i litteraturen och trodde att jag äntligen skulle lyckas bättre än tidigare. MEN NEEEEHEEEJ!!!

Det känns som att föreläsningarna och litteraturen bara skrapar på ytan av allt det man förväntas kunna. Lärarana har ju faktiskt erkänt det själva eftersom de var tvungna att göra om allt efter nya betygssystemet. Provfrågorna tycks de dock inte ha anpassat.

Gårdagens prov bestod av 7 stycken frågor. Varav sex essäfrågor, samt en stor bildanalys på den sjunde. Jag skrev oavbrutet i tre fucking timmar. När jag kom hem var jag helt tom i huvudet och började fundera på vad fan jag håller på med. Jag vet faktiskt inte om jag vill fortsätta i vår. Jag hade ju tänkt läsa arkitektur då, med... För det första så är arkitekturläraraen helt otroligt svår att förstå på föreläsningarna, för det andra vill jag faktiskt inte spendera en termin till utan att ha någon att prata med. Det är faktiskt väldigt jobbigt att vara ensam. :(

Det enda jag kan komma på som skulle vara kul att läsa arkitektur är väl att man får gå in i en massa roliga byggnader i Stockholm. Stadsvandringar och sånt. Vi ska ha en stadsvandring den 20 december och kolla på 1900-talsarkitektur, men jag tänkte faktiskt inte gå då. För det första hittar jag inte till den adressen där vi ska mötas (haha, vilken loser-bonde jag är), och för det andra så ska jag till livrustkammaren då! Jejj! :D

Alltså.

Nu har jag läst om 1800-talets konst och arkitektur dygnet runt i en jävla vecka. Ändå kan jag inte komma ihåg vem som byggt vad, vem som var med i vilken koloni...osv osv osv!!!!

Mina erfarenheter säger mig dock att det lär komma i alla fall en fråga som lyder ungefär såhär:

"Vem byggde Helgessons speceriaffär i Sveg 1857? Vem skapade dess fasad? Redogör för material, stilmässiga detaljer, alternativa byggherrar och troliga samtalsämnen för arbetarna under lunchrasten den 13 juni. Svara så koncist och kort som möjligt."

Det hela blir ju inte bättre av att det är TVÅ prov imorgon. Teori också. Eeew. Så tråkigt. Jag vill verkligen inte läsa ännu en bok skriven av radikalfeminister som ser varje målning innehållandes en kvinna som sexistisk. Kan vi inte bara njuta av en tavlas estetiska värde någon gång istället för att läsa in en massa betydelser och överanalysera ALLT?