Jahaja.

Tur att det inte är ofta alla hjärtansdag är en lördag, för jag tänker fan aldrig mer gå ut den dagen.

Kåren sög arsel. Vi lyckades dock ha lite kul, och jag hittade tio spänn på golvet, så det sög ju inte helt totalt. Eller jo. Ja. Äh.

Lite action fick jag dock. Fast det fick mig bara att må lite illa. Precis som på sommarfesten så kom det fram en tjej och upplyste mig om att en av hennes killkompisar spanat in mig. Najs. Jävligt najs. Eftersom jag var nyfiken på vem det var så följde jag ändå med henne och kollade vem han var. Visade sig vara en blond 87:a. Han var faktiskt riktigt söt, men vaffan? Hela situationen var bara så mycket NEJ. Så jag sa till henne att jag har lite problem med sånt här just nu men att hon kunde säga till honom att jag tyckte han var jättesöt och verkade kul.

Ja. det kanske jag inte skulle gjort.

Fem minuter senare när jag stod vid de andra kommer HELA HANS JÄVLA KILLGÄNG med honom i spesten och attackerar mig med juckdans!!!!!

VAD I HELVETE.

VAD I HELVETE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :C :C :C :C

Jag blev nästan lite illa berörd. Jag vet faktiskt inte om de gjorde det för att jävlas eller om han faktiskt trodde det skulle funka. Den enda känslan som återfann sig hos mig var något jag faktiskt inte känt på väldigt många år. Känslan jag talar om är den jag fick varje gång någon sa något elakt åt mig i skolan. Jag hade faktiskt glömt bort hur jävla obehaglig den var.

Jag känner mig så jävla äcklad på något sätt. Usch. Jag har härmed gett upp hoppet om att det finns vettiga människor kvar i världen.

Jag är inte singel längre - jag existerar inte ens i den sfären, jag vill vara ensam. Mina kompisar räcker gott och väl. Låt mig vara för helvete, jag blir så jävla trött på allt.

:(