Uppsatsttsgbcsjfbcdsfcb

Yä. Jag har seriösa problem just nu. Riktiga jävla i-landsproblem.

Uppsatsen som jag ska prata om hade faktiskt inte kunnat bli värre. Alltså, den är ju inte helt dålig... Men hur jag än försöker hitta nåt att kritisera så blir resultatet att jag låter skitelak.

Jag ser ett scenario framför mig där jag faktiskt säger vad jag tycker, får en massa jävla skit för det sedan blir jag puttad framför t-bane-tåget på vägen hem.

Hur sjutton kritiserar man snällt? Hade varit mycket lättare om personen i fråga varit dum mot mig. Då hade det här varit det ultimata tillfället att ge igen XD

Kaffe

Igår blev bjuden på fika av en klasskompis.

Jag fick än en gång bekräftat att jag aldrig kommer bli en kaffedrickare.

Av trevlighetsskäl tackade jag inte nej till denna kaffebjudning men mesade ut totalt och valde en liten latte. Det är väl typ så lite kaffe man kan dricka och fortfarande komma undan med att ha "druckit kaffe".

HELVETE vad jag mådde dåligt igår kväll. Hela jag blir mysko av kaffe, jag svettas, mår illa och får ont i magen.

Nej, ge mig ett glas saft istället. Kaffe är för losers.

Kräla ditt äckel KRÄLA!

Jaha. Nu har det hänt igen. Jag har krälat på golvet.

Jag skulle hämta några uppsatser i skolan igår. De skulle finnas att hämta ut efter kl 15.00 och jag kom till skolan vid två. Jag satte mig på en av bänkarna i korridoren och tänkte att jag skulle lyssna lite på mp3:n för att fördriva tiden. Fan heller. JAG SOMNADE!
I skolan.
I korridoren.
I en högst obekväm ställning.

Jag vaknade av att någon sa lite försiktigt "Hallå... Hallå??!". En i klassen hade hittat mig och då visar det sig att uppsatserna varit tillgängliga sen nio på morgonen. Ah men va bra.

Släpade mig upp till expeditionen och ser högen med uppsatser liggandes på en rullvagn. Det var säkert 20 tjocka kuvert med massa papper i högen och naturligtvis ligger de i bokstavsordning. Det vill säga; mitt kuvert ligger längst under. Resultatet blir att jag står och balanserar dessa 20 kuvert i famnen och samtidgt som jag sträcker ut handen för att ta mitt tappar jag allt. Jag har aldrig sett så tunga kuvert flyga så långt. Jag fick krypa på golvet och samla upp allt.
Nu ligger de inte i bokstavsordning längre.

Kanske inte så anmärkningsvärt egentligen. Men det är bara det att jag alltid känner mig så HEMMA när jag ligger på golvet och samlar upp saker. Som samhällets bottenskrap är det lätt att känna så.

Värst var känslan när jag tappade en 1-krona i kön till spärrvakten i t-banan för ett tag sedan. Naturligtvis var jag tvungen att slänga mig efter den och krypa runt bland folks ben. Det var ju för fan en hel krona!

För övrigt så fånflinade den där klasskompisen som väckte mig när han såg vems uppsats jag skulle prata om. Va i helvete...?