Vad nu då.

Okej, det är så att ibland får jag på väl valda delar i mitt ansikte små zoner med torr hud. Jag vet fan inte vad det är (säkert farligt! lika bra att inte gå till läkare!) men iaf, dessa torra zoner brukar hålla i sig kanske fyra fem dagar. I helgen uppkom det under mitt högra ögonbryn. Nu är det borta, men det tog tydligen med sig en bit av ögonbrynshåret. Nu har jag ett stort hårlöst hack rakt över brynet som ser skitskumt ut. VAFFAN!? Jag som älskar mina ögonbryn. Nu känner jag mig helt lemlästad.

Frågan är ju nu om jag kan vända detta till min fördel. Var det inte nån i Backstreet Boys som brukade raka ett hack i ögonbrynet för att se tuffare ut...? Hm... Kanske ska köra på något sådant.

Lite lugnare nu.

Ja, nu har jag förkastat idén om den okända arkitekten som uppsatsobjekt. Det är fan lika bra att jag ger mig hän totalt till mitt egna bostadsområde och skriver om huset där jag bor och dess omgivningar istället. Jag tror det blir lättast så. Låter lite spännande att man kanske till och med lyckas få se orginalritningar för området och hur det byggdes upp. Ritningar är riktigt roligt att kolla på.

Men tentan om exakt en vecka kommer fortfarande att bli SVÅR. Det är så mycket att lära sig. OCH det är tråkig läsning. Om det skiter sig gör jag om provet i höst istället. Det lär ju gå bra eftersom jag inte behöver poängen förens nästa vår... Om jag nu kommer så långt att kandidatuppsats blir aktuellt för min del... Ah... Det är väldigt skönt med dessa ständiga tvivel på sig själv. Jag menar, oj vad det gör mitt liv lättare! :C

Det är nu allt börjar gå...

... åt helvete.

- Upptäckte just att det är 1400 sidor att läsa till provet. Provet är 3 maj. Aj då.
- Jag vet fan inte vad jag ska skriva om i uppsatsen. Jag råkade nämna en nästintill okänd arkitekt och då blev läraren entusiastisk och tyckte att jag skulle försöka skriva om honom... Om jag ska lyckas med det lär jag spendera hela maj i arkiv.

Och sen har vi ju en massa annat jox som stör mig som fan, det är så illa att jag faktiskt har problem att koncentrera mig på de två första punkterna (och de enda egentliga problemen här).

Helvete . Det börjar bli dags att ta fram de där repressitol-pillren igen. Om det fortsätter såhär så kommer 2008 suga ännu mer än 2007, och det trodde jag inte ens var möjligt. SKIT OCKSÅ.

För att göra allt värre så har mamma börjat nojja över att hon fyller 60 snart;
"Oh gud, nu börjar jag bli gammal på riktigt, hur sjutton ska du klara dig när jag inte finns? Du kommer att bli så ensam!"

Ja. Alltså. Hon har ju rätt. Ensammast i hela världen, boendes i en liten sunkig stuga mitt i skogen med bara några vildkatter som sällskap. Typ. :'C

Oh shit!

Två älgar sprang över vägen igår när jag var ute och körde på landet.

När de sprungit över vägen stannade de till vid skogsbrynet och började para sig. Jag kände mig som om jag var med i Mitt i Naturen.

Efter den här upplevelsen kan jag konstatera att älgar är sjukt stora. Jag vill helst inte krocka med en eller ens komma i närheten av att göra det igen, tror det skulle kunna liknas med att frontalkrocka med skenande stridvagn.

Produktiv vecka.

Jag har faktiskt inte gjort något alls den här veckan. Det känns lite dåligt. Orkade inte gå på föreläsningarna, de ger för fasiken inte ett skit. Så jag har varit hemma hela veckan och lyckats trycka i mig en Frödinge Operatårta helt själv. Jag kan i nuläget inte bestämma mig för vilken som är godast, Opera eller Prinsess.

Svåra beslut.

Hybris igen.

Ja, angående provet och att inte ropa hej innnan man är över ån. Jag är väldigt mycket över ån nu. Så, HEEEEEEJ!

Jag fick ett FETT JÄVLA A.

Just nu känns det som att ingenting är omöjligt.

Men haha.

I natt drömde jag att jag var på ett bröllop med Hemsöborna-tema. Brudparet var självklart utklädda till Carlsson och madame Flod.

Hm. Okej...

Nationalmuseum

Idag var jag och Maria på Nationalmuseum. Kollade lite på Toulouse-Lautrec-utställningen. Stort beröm till museet för att de gör så snygga miljöer till utställningen.
Jag gick även med i Nationalmuseums Vänner. Känns skönt att få bidra lite till konsten. Blev till och med välkommnad av en dam som tyckte det var skitskoj att jag, så ung, gick med. Weee! :D

Fyfan vad jag älskar konst. Mitt intresse har helt klart nått nya nivåer efter att jag började studera. Det känns som om mitt liv blir så mycket rikare av konst. Som att jag helt plötsligt kan se det vackra i vardagen och uppskatta saker och ting på ett helt nytt sätt. När jag ser en målning ser jag inte bara en målning. Jag ser arbetet bakom, beställaren, konstnären, den samtida publiken och dess värld. Jag känner mig som en del av historien när jag, kanske 300 år senare, betraktar samma målning.

Sen det där med att studera konst. Det ses ju som flummigt och inte vidare ambitiöst. Men, jag kan på ålderns höst faktiskt säga att jag tog till vara på mina intressen och gjorde något som jag verkligen ville. Det är ett steg i rätt riktning till att leva ett fullt liv. Jag är hellre fattig som en kyrkråtta och gör det jag vill göra än går till ett jobb jag hatar men stannar kvar på bara för lönens skull.

Jag kom idag på att jag också älskar att prata om konst. Det är väldigt tillfredställande. En annan väldigt tillfredställande tanke är att jag vad som än händer i mitt liv i framtiden fortfarande kommer att älska konsten och alltid finna... Ja, vad jag nu finner, väldigt svårt att sätta ord på en känsla... Men för att sammanfatta:

Konst = Bra.

Eeeeek!!!

Det som hänt idag får mig att må illa. Så jävla illa. Verkligen en situation jag inte hade tänkt att jag skulle hamna i, och särskilt inte just nu. Sån jävla dålig tajming för att göra saker och ting ännu värre.

Och jag som trott att jag överdrivit saker och ting. Tydligen har jag inte insett hur jävla allvarligt det här är.

Snälla gode gud, låt april gå snabbt förbi så att allt kan vara över sen och jag kan återgå till ett normalt liv utan hat. :(

Blah.

Jag börjar bli allvarligt oroad över uppsatsen jag ska skriva i maj. Jag var jätteentusiastisk i februari över det hela och tycke att jag hade stenkoll på vad jag skulle ha för frågeställningar och grejs... Nu är det bara tomt i huvudet. Jobbigt.

Igår i skolan var det som om någon ville straffa mig för i lördags. Följande hände:
1. Hjälpte läraren dra ned persiennerna. En av dem brakade sönder helt spontant och lade sig i en prydlig hög mellan rutorna.
2. Tvålpumpen inne på toaletten fick spel och luckan öppnades, gick av och tvålrefilen ramlade i golvet och skvätte tvål på mina byxor. Tvålstänken såg väldigt misstänkta ut.
3. När jag skulle gå av tåget hemma stängdes dörren precis när jag skulle kliva ur. Resultatet blev att jag fastnade och med ett litet skrik nästan klev ned mellan tåget och perrongen. Vaffan?

Slutsats: Blir jag ersättningsskyldig i skolan och bör jag stämma SJ?

(Fan vilket ointressant liv jag har som måste skriva om trasiga tvålbehållare)