Oooihh!

Måste säga att Kåren var riktigt rolig igår. Faktiskt så har jag nog inte haft så roligt på ett jävla bra tag där. Jag tror också att jag börjar bli lite mentalt störd. Men det är ju bara roligt! :D

Jag blev uppbjuden av en tjej också, så sjukt kul! Jag lyckades även skrämma bort en blyg kille som började prata med mig när jag stod och hängde lite coolt vid pokerbordet. Jag ville ju bli hans polare för bövelen! Men han var svår att hålla kvar, jag blev nog lite för högljudd och konstig när jag stötte ihop med en kursare.

Och Dani fick kommentaren:
"Först kan vi supa ihop, sen kan vi gå hem och knulla!!!"

Jäjä, skönt med folk som är ärliga med sina intentioner från början. Men sen om det funkar eller inte, det är ju en annan fråga.

Och på torsdag är det 50-talssittning, jag vet inte riktigt om jag gillar sittningar, de verkar lite tråkiga... Men, jag kan inte missa chansen att klä mig som en riktigt stilfull 50-talsbrud. Det blir nog lite Dita von Teese då. Det svarta håret har jag ju redan. Det blir dock svårt att fixa sig på fyra timmar. Jag har obligatoriskt seminarium då, och hur FAN ska jag hinna locka håret till 19.00 när jag slutar 15.00?! Papiljotter i håret i skolan? Njäää...

Grå

Upptäckte just att mitt hår börjar bli jävligt grått. I princip verkar det som om 50% av allt nytt hår som växer ut nu är grått. Jag har en stor ansamling grått hår på höger sida, som inte syns så bra eftersom den ligger under det översta lagret hår. Men vad fan? Ska det vara såhär? I den här takten är jag helt vit när jag fyller 30. Det är ju inte direkt grått heller, det är vitaste vitt, så det syns otroligt bra.

Jag tänker tona håret svart igen inom en snar framtid.

Nu börjar det bli roligt.

Okej, igår bestämde jag mig för att stanna kvar i skolan och plugga eftersom jag har ungefär 30 000 sidor att läsa till provet som är om en vecka. Vid fyra kände jag att jag började bli lite hungrig. Gick iväg till fiket, fiket är stängt. Fan då. Kommer då på att det finns automater untanför biblioteket. Automaten accepterar inte något av mina mynt. Mina alternativ var då att antingen svälta eller gå till kåren. Jag valde att svälta.

Sen bestämde min grupp tid och plats för nästa grupparbete utan att informera mig också. Det var skojjigt.

Fan vad allt går åt helvete för mig.

Drömläge.

Inatt drömde jag att Iron Maiden spelade på torget. Det var rätt coolt.

Sen vaknade jag.

Jag har funderat.

Och jag har funderat, på samma sak sedan 2001. Nu har jag börjat reka ordentligt och gjort en hel del efterforskningar. Om viljan håller i sig tills jag avslutat mina studier kan det mycket väl hända att jag drar från Sverige ett tag.

Jag pratar om att ta anställning på ett kryssningsfartyg. Jag är helt seriös också. Skulle vara så oerhört roligt att göra något radikalt, bara sticka ifrån allt i nåt år och uppleva något helt nytt, se världen och rusta upp sin engelska... Jag tror man skulle växa som människa något helt enormt.

Sen är det väl bäst att passa på också innan man har något som binder en hemma. Bäst att ta tillfället i akt när man är ung och fri att göra som man vill. Sen har jag också ett stort behov av att skaffa mig ett intressant liv, något som man kan prata om resten av livet och verkligen känna sig stolt över.

Om jag drar till sjöss en vacker dag ska jag se till att även skapa en intressant blogg. Bäst att köpa ny kamera tills dess. Då jävlar ska det bli solnedgångsbilder-och-poetiska-funderingar-samt-sentimentala-kärleksförklaringar-till-hemlandet-orgier varje dag.

Förresten fick jag alldeles nyligen reda på att pappa var toknära att bli sjöman på 60-talet. Det tyckte jag var lite coolt.

Alltså NEJ.

Jag vet inte riktigt men det känns som om att Mdh försöker motarbeta mig mest hela tiden. Jag orkar faktiskt inte ens skriva ned allt vrickat som hänt sedan jag började där. Uuuugh.

Sen hela grejen med att jag går och spanar efter personer jag helst inte vill stöta på och känner att jag måste vara på alerten hela tiden gör ju faktiskt inte saken bättre.

Nu tänkte jag dra upp Gud igen. Om han nu finns så är det hans fel alltihop. Han har tydligen bestämt sig för att inte göra mitt liv till någon dans på rosor, han VILL att jag ska prövas och ställas inför en massa konstiga situationer. För helvete, hela det här året har varit ett rent kaos. Det är nästan absurt vad mycket skit som inträffat. Och det är ju inte slut ännu.

Jag längtar tillbaka till Stockholm Universitet. När man åkte dit lämnade man alla sina problem i Västerås.

Ja. Jag längtar tills jag får skriva min C-uppsats för SU... Och det är ganska illa.

Imorgon ska jag köpa en korg till min Rödluvan-outfit. Det ska fan ingen jävel få ta ifrån mig.

Begravning varje dag.

Okej, jag har blivit väldigt svart tydligen. För någon vecka sedan träffade jag en kompis som jag inte sett sedan slutet av maj:

"Okej, du har varit lite mörk förut men nu vettfan, är du goth nu?"

Jag har alltid varit gothare i smyg. Jag älskar allt som är läskigt och Morticia Adams-stylish. Fast jag kan nog titulera mig gotisk med stil. Inte nåt jävla trasselhår och en urtvättat gardin med trumpetärmar på överkroppen.

Det känns dock som att det är först nu som jag faktiskt vågar leva ut allt det här. Jag bryr mig fan inte ett jävla skit om vad folk tycker om mig längre. (Eller är det en försenad tonårskris kanske?)

Allt jag kan säga är att det känns jävligt bra. Weeeee!

I Love Åre.

Åh. Nu när hösten gör sig påmind börjar jag längta tillbaka till Åre. Jag var där i en vecka i oktober 2005 och det är fan den bästa semestern jag någonsin varit på. Det är enligt mig den bästa tiden att åka dit på. Alla sommargäster är borta och än har inte stockholmarna intagit skidbackarna. Man är helt ensam, tillsammans med byborna. Det är ungefär samma känsla som man får av det säsongsstängda hotellet i The Shining.

Luften! Färgerna! Naturen! Fjällen!

Ironin slår till igen.

Dump-killen har hittat en ny verkar det som. Enligt en kompis ser hon ut som jag. Mest otäckt är väl att vi båda har samma smeknamn (haha, vad fan?). Hela den här historien har pågått alldeles för länge nu och börjar bli mer och mer som en riktigt jävla dålig film. Men fyfan, humor!!! HUMOR PÅ HÖG NIVÅ!!!

Men jag har nu bestämt mig för att skita i allt och blicka framåt istället. Ja, vad fan,varför sitta och fundera över något sånt här. Enbart jobbigt. Har dock kommit till insikt om en hel del konstiga saker om mig själv. Ett exempel är att jag troligen är jävligt relationsrädd, jag kan verkligen INTE se mig själv i någon slags tvåsamhet. Jag är alldeles för egocentrisk för något sådant. Inget jag störs av dock. Nä, fan. Jag ångrar inget och jag vill inte ha något av allt det här ogjort heller. Misslyckanden är fan bara en förberedelse på lyckanden! Woho!

Fast, snälla rara Gud, om du finns, skulle du kunna göra så att jag slipper bli intresserad av någon (och någon av mig) nästa år? Du kan spara det till 10-talet, för jag orkar inte med sådana här känslostormar på ett bra tag nu.

För övrigt pajade min mobil idag - Efter att jag tappat den i golvet en gång för mycket. Nu har jag en ny jättefin telefon som är svart med lite körbärsfärgade detaljer. Oooiiih. Me loves it!

Osmidighetens högborg.

Alltså vad fan. Nu har jag sprungit runt som en jävla galning i skolan hela dagen. Jag hittar inte dit jag ska, och när jag väl kommer dit är det låst. Kåravgiftsavierna slut, när de väl kommer in måste man betala kontant om man inte har internetbank. Jag vet fan inte var jag ska registrera mig. Jag måste fixa kårleg. OSV OSV... FAAAAN.

Stockholms Universitet ska ha en stor eloge för att de iaf var så smidiga att man fick information om sådant här hemskickat tre veckor innan man började. Där var man inskriven och klar första dagen. På MDH ska man krångla så mycket som möjligt tydligen.

För övrigt tycker jag att kårhuset är sjukt jävla läskigt på dagen. Det känns faktiskt lite pikant att vara därinne när det är ljust eftersom man vet hur mycket man fuldansat därinne de senaste åren. Lite pinsamt nästan.