Varenda gång.

Igår var jag på antikmässa med pappa! När jag kom hem var min hjärna helt mosig av alla intryck.

Det finns dock ett problem med att vara överentusiastisk samtidigt som den du är där med inte är fullt så entusiastisk. När jag ser antikviteter får jag alltid ett påtryckannde behov av att prata om skiten. Igår nådde detta nya höjder. För att visa vad jag menar följer här en liten illustration över hur situationen jag+mina föräldrar+kulturhistorisk miljö brukar arta sig.




Det hela slutar alltså med att jag står kvar där och pratar på helt själv. Det är ganska pinsamt.