Bah!

Allt är åt helvete. Vet inte riktigt vad det är. Har mått illa hela natten och gör det nu med. Kanske har det med att göra att jag ligger efter med skolarbetet. Eller så börjar jag bli sjuk. ELLER så börjar jag bli helt deprimerad igen.

Det sista vill jag verkligen inte ska vara sant. Men faktiskt börjar jag få samma obehagskänslor som jag hade innan jag gick in helt i väggen i november 2004. Jag fattar inte riktigt hur oerhört illa jag mådde då. Det slog till på en dag (även om det troligen legat och grott under hela gymnasiet). Världens jävla ångestattack helt plötsligt, sen var jag däckad i tre veckor. Jag orkade knappt äta, det enda jag kunde tänka på var att inget betydde något längre. Jag orkade inte ens se på tv. Minns att jag försökte titta på Roomservice en kväll och allt jag kunde tänka var varför de ansträngde sig att bygga så fint när alla ändå ska dö en dag... Kanske var det någon slags 20-årskris. Hur det än var så tog det till sommaren 2005 innan jag började känna mig som mig själv igen.

Under den här perioden inträffade det mest förudmjukande läkarbesöket i mitt liv. Efter ett tag orkade jag inte med mig själv längre och gick till husläkaren. Jag minns att jag försökte förklara hur jag kände mig. Direkt trodde den jäveln att jag KNARKADE. What the fuckers? Den fan insisterade på att se mina armar. Trevligt! Sen fick jag erbjudande om lyckopiller och lite sömntabletter. Eh. Ok. Kanske skulle du undersökt saken lite närmare? Jag menar, när du trodde att jag var missbrukare och allt? Eller ville du helt enkelt slippa se mig igen?

Två sekunder senare gick jag därifrån och bestämde mig för att härda ut istället. Det skulle visa sig bli ganska jobbigt, men faktiskt så kom jag ur hela den där mörka perioden som en helt ny människa. Någonstans tror jag att jag behövde må dåligt ett tag för att... Uppskatta mig själv.

Om det är något liknande på gång vet jag inte hur jag ska orka med att skriva min uppsats. Det finns nog inget mer oinspirerat tillstånd än att ha tappat lusten att leva. Men nej, inte ska det bli så illa igen? Har jag inte gått igenom hela det där en gång? Har jag inte redan konstaterat att livet är en bitch sen dör man? Att man i alla fall kan göra det bästa av situationen och försöka ha kul medan man kan?

Tänk positivt nu.... POSITIVT!!!!

Jahapp, så har jag skrivit det mest utlämnande inlägget på den här bloggen. Nu ska jag lyssna på glad 80-talsmusik och försöka avsluta den här jäkla litteraturkursen.