Fan fan fan. Imorgon ska jag enligt jobbcoachen ringa runt till minst 5 arbetsgivare och fråga om jag kan komma som praktikant. Jag får ångest av att bara tänka på det och har legat i sängen och mått illa hela dagen på grund av det. Det är inte normalt att vara så rädd som jag är för det här.
Att börja hos jobbcoach är nog bland det värsta jag varit med om. Jag mår bara sämre av skiten. Jag får heller ingen hjälp av det eftersom jag redan vet vad jag behöver göra. På våra möten är det jag som pratar och coachen håller med. Jag har i teorin riktigt bra ideér och om jag inte vore en så stor MES så skulle jag troligtvis ha ett jobb nu men jag VÅGAR inte genomföra det jag vill. Jag vet alltså redan vad jag borde göra men kan inte göra det. Och nej, det gäller inte att bara ta sig samman, jag skulle troligen behöva gå i terapi för att få bukt med det hela, för att vara såhär nervös kan bara inte vara normalt, för då skulle inte någon ha ett jobb.
Jag har alltid haft skitdåligt självförtroende, men nu är det värre än någonsin. Igår blev jag rädd när jag skulle betala i kassan på ICA!!! Jag har dock en tendens att dölja det väldigt bra. Ju mer nervös och osäker jag känner mig - desto mer självsäker LÅTER jag!!! X(
Jag vill helst bara sitta i ett mörkt hörn och skita i allt.
Nej, det här håller inte längre. Jag klarar inte ens av att fylla i min bidragsblankett eftersom den gör att jag känner mig värdelös. Jag vill inte ha nåt jävla bidrag! Det passar inte mig. Jag hatar bidrag! Jag vill tjäna mina egna pengar, inte få någon annans.
Måste. Komma. På. Affärsidé. NU. Gaaaah.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar