fredag 23 oktober 2009

Loppisfynd

Skulptur, Venus De Milo, från A. Santinis (1910-1975) verkstad i Italien. En verkstad som tydligen skall vara kända för att göra mycket exakta kopior av figurer inom konsten.

Photobucket



Tror det är carraramarmor i själva figuren. Sen är det väl ööhm... vanlig marmor på bottenplattan. Är ingen marmorexpert direkt. Kan iofs mycket väl vara marmor från samma ställe även i bottenplattan. Tror min stay är lite skadad i näsan, kan faktiskt inte avgöra om den var så från början eller inte. Troligen skulle man ändå kunna kränga den för mer än de 30 spänn jag betalade om man gick in för att sälja den. Priserna jag sett på liknande figuriner är mellan 50-150 dollar.

Sen slog jag till på stort och handlade även denna för 40 kronor. Den har en oläslig stämpel i botten. Man kan tyda så mycket som ordet alabaster, så jag antar att det är det den är gjord i. Mycket finare än Venus tycker jag. Tror inte den föreställer någon gud eller annan känd figur. Bara en random tjej från antiken i en peplos (överklänningen). Just your average girl next doo...temple! Hon kommer att få stå på hedersplatsen - min lådspegel i nyrokoko från 1880-talet.

Photobucket



Photobucket



Nu har jag tre fina statyetter. Apollon i förgrunden köpte jag på Myrorna för tre år sedan för 10 kronor. Tyckte den passade mig, beskyddare av de sköna konsterna som han är. Kolla in frisyren! Lady Gaga var inte först med rosetthår!!! :D

Photobucket



Det är synd att det blir svårare och svårare att fynda på loppisar. Myrorna har jag gjort något fynd på, men det var innan de gick från supersunk till fancy i Västerås. Auktioner är ganska hopplöst, fyndlådorna är det bara skit i nuförtiden och resten går för överpriser. Bästa chansen att hitta något intressant har man om man går till osorterade loppisar och antikaffärer. Alltså, man går till de äckligaste ställena och förbereder sig på att få leta igenom och scanna av hyllor efter hyllor med skräp samtidigt som man går på mattor som någon spydde på julen -36. Ju mer oförsiktiga med sina varor ägarna verkar vara desto större chans är det att de missbedömt något.

Den mest otäcka loppisen jag varit på var för några år sedan i ett industriområde i utkanten av Västerås. Jag vet forfarande inte om mannen som stod i kassan faktiskt jobbade där eller var en knarkare som brutit sig in i lokalen, slagit ner den riktiga ägaren och tagit över butiken. Han gav mig en stor kundvagn och sa att om jag fyllde den skulle han ge mig ett bra pris! Jag gick ganska snabbt därifrån.

Något jag själv gillar att kolla efter är tenn. Svenskt tenn-prylar från 30-talet är riktigt najs. Tenn är billigt just nu och är man uppmärksam kan man hitta riktiga guldkorn. Jag har en Art Deco-bonbonjär(godisskål med lock) signerad Svenskt tenn från 1937 som jag prutade ner till 5 kronor för några år sedan. Svenskt hantverk till minipris! Tenn är ett väldigt mjukt material så tyvärr är det ovanligt att hitta ett objekt som är felfritt. Oftast är sakerna buckliga och det vill man inte ha...

Gud, jag måste verkligen skaffa mig ett eget hem. Då kan jag köpa allt jag vill på loppisar. Sörjer fortfarande den risiga gripsholmsfåtöljen som jag var tvungen att lämna bakom mig förra sommaren. Mamma tyckte den var skitäcklig, men allt den behövde var lite kärlek, lite äggskalsvit färg, ny stoppning och lite nytt tyg jue!!! :C

Hmm... Kanske ska starta en liten serie här på bloggen... Tänkte nåt i stil med "Maddes helt fantastiska loppisfynd!"

Ja, nu ska jag nog sluta innan antikrundan automatiskt anställer mig. Eller vänta...

ANSTÄLL MIG TACK!

2 kommentarer:

Henriette sa...

Men du är så jävla grym! :D Jag älskar att läsa om dina loppisfynd! Mer mer mer mer!

.... sa...

Weeeee! Bra, för jag gillar att skriva om det! :D

Det kommer snart!!! :D