Antikkonto.

Jag har bestämt mig för att spara 300 kronor i månaden från och med nu. Det blir alltså 3600/år. På tio år 36 000 kronor. Med hjälp av detta ska jag när jag flyttat hemifrån köpa en riktigt snygg antikvitet. Helst en gustaviansk spegel. Jag skulle lätt kunna lägga ut runt 60 000 på en spegel (förutsatt att jag faktiskt har så mycket pengar då). Jag ser det som en investering. (Tills jag råkar ha sönder det delade orginalglaset och jag tvingas dumpa den i skitviken för att få ut försäkringpengar "Öööh, den blev stulen...")
Jag skulle även kunna tänka mig köpa en bordspendyl. En spegel skulle man dock kunna flasha med mer än en klocka. Helst ska man bjuda hem en totalt okunnig människa som tror att man köpt spegeln på Biltema och kommenterar dess slitning med att "du borde gå tillbaka med den här, den ser ju använd ut!"...Haha, så jävla skojigt.

Om jag blir rik, vilket jag planerar, kommer jag att ta det som livsuppgift att köpa upp så mycket gustavianska möbler som möjligt. Jag hittade idag en hemsida från en antikaffär i USA som specialiserat sig på att köpa upp svenska 1700-talsmöbler från Sverige och frakta över dem till jänkareland för försäljning. Jag blev mycket upprörd. Möblerna ska stanna hemma och därmed basta!!! Speciellt de gustavianska föremålen, de ligger ju till grunden för den svenska formen och den design som så starkt förknippas med Sverige och Skandinavien. Någon måste rädda dem!

På tal om antikviteter så fick jag för några veckor sedan reda på något som gjorde att jag blev lite besviken. Eller rättare sagt, helt förstörd eftersom jag en är antikvitetsnörd.
På 50-talet köpte min farmor en gammal ram på auktion. Det fanns ingen målning i den men någon slags skiva infattades av ramen. När farfar skulle rama in ett fotografi i ramen och bände loss träskivan fann han en liten skinnpåse inklämd bakom ramen. I skinnpåsen fanns runt tjugo kopparmynt, alla daterade till mitten av 1700-talet. Kopparmynten finns kvar, men det är inte dem som jag tyckte lät mest intressant. Ramen var tydligen guldförgylld i trä med slingrig ornamentik. Allt låter som en rokokoram, och eftersom skinnpåsen tydligen såg ut att ha huserat där på ramen ett bra tag så antar jag att det inte rörde sig om en ram i 1800-talets nystil.
"Okej, så var finns ramen idag? var det någon som ärvde den?"
"Nej, den kastade farmor när de flyttade"

Jag känner mig död innombords. Jag önskar att jag varit lite äldre när farmor och farfar flyttade så att jag kunde varit där och räddat den stackars ramen. Jag hoppas att någon på soptippen hittade den. Jag har mycket god lust att åka ut till tippen själv och leta, såhär 17 år senare.