Jag har nu klarat ett helt år på universitetet. JAG FATTAR DET INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Och utan ett enda omprov. Så sjukt skönt. När jag läste att jag blivit godkänd på senaste provet (som jag absolut inte trodde att jag klarat), dansade jag en liten glädjedans och var tvungen att gå till toaletten eftersom jag började gråta. Ja, ganska pinsamt. Jag tror nog att provresultatsbesked är det enda här i livet som gör mig riktigt känslosam, och då menar jag italiensk-fotbollsspelare-som-gör-sitt-livs-mål-känslosam.
Tiden sedan i fredags på arkitekturmuseum har faktiskt varit bäst på hela året. I lördags gick jag till kåren efter mycket velande fram och tillbaka. Förfesten var dock roligare än själva kåren. Jag fuldansade hela kvällen och fick höra att jag var fascinerande! Jej! Hybris!!!!
Fast VARFÖR är det endast fula utbytesstudenter som stöter på mig? :C Är det bara de som super sig fulla nog för ett sånt utfall eller? (svar, troligen; JA) :C Oerhört tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar