Felet med MDH.

Jag tror jag såhär mitt i uppsatsskrivandet kommit på vad som är felet med MDH.

Det är inte tillräckligt flummigt.

Troligen beror detta på att skolan är teknikinriktad och det smittar av sig på alla kurser.

När jag skriver uppsats är det inte ovanligt att jag skriver den avslutande diskussionen först, jag vet ju ändå vad de är jag vill och kommer att komma fram till. I uppsatsen jag skriver just nu sitter jag och tvekar hela tiden om de slutsatser jag drar verkligen kommer att accepteras av skolan. Jag känner hela tiden att fritt tänkande inte är lika accepterat på MDH som på SU. På MDH vill man ha allting svart på vitt, på SU öppnar man gärna upp för vidare diskussion och analys.

Men det känns ändå bra när jag skriver uppsatsen. Äntligen kan jag konstatera att jag, även om det var jobbigt, faktiskt lärde mig väldigt mycket under våren på SU. Jag skulle lätt kunna hålla ett föredrag, helt oförberedd, om Sveriges arkitekturhistoria, med social bakgrund och genomgripande stilanalys, mellan 1920 och 1980. Det gäller bara att tänka utanför ramarna, och, framförallt; Tillåta sig att tänka själv.

Något mer jag finner att jag lärt mig från min tid på SU är att jag tycks fått en jävla förmåga att analysera olika situationer, jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tror tusan att jag lärt mig läsa av folks beteenden och faktiskt kunna dra rationella slutsatser om deras ambitioner. Jag har hitills haft rätt i de flesta fall, kan jag ju tillägga. Jag tror det har att göra med att de kurser jag gått varit väldigt kreativt utvecklande. Eller är det kanske den där 5p-kursen i socialantropologi som jag tog våren -07 som börjat göra sig hörd? Haha :D

Hursomhelst, eftersom jag blivit mer benägen att analysera olika problem har detta lett till väldigt djupa diskussioner om olika saker med andra människor, och DET har lett till att jag har mycket lättare att tala och analysera i skolan. Cirkeln sluten.

Kan ju då också dra slutsatsen att börja studera på SU faktiskt är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Även om allt känns skit just nu har jag ändå valt rätt och det känns som att om jag är beredd att verkligen satsa på mina studier kommer allt bli sjukt bra i slutändan...

Fyfan. Jag längtar så jävla mycket till Stockholms Universitet att jag snart börjar grina.