Så var ännu en skittråkig jul snart slut. Varje år när jag sitter och lider genom Kalle Anka funderar jag på vad det egentligen är jag försöker ge sken av. Julglädje? Helvete heller. Julen har inte varit rolig sedan 80-talet för mig, så varför ens försöka.
Jag besökte dock midnattsmässan i domkyrkan i år. Det skulle jag vilja göra till en tradition. Mycket vackert, och jag sjöng för fulla muggar - vilket är ovanligt för mig.
Hade ju också tänkt gå ut ikväll men jag orkar bara inte. Jag känner mig helt utmattad och lite deppig och jag tvivlar starkt på att jag skulle kunna bära upp klänningen jag köpte till ikväll så som jag känner mig idag. Uschiamej.
Nästa år tänker jag inte ens anstränga mig för att få julkänsla. För varje jul som går blir min förmodade framtida ensamhet allt mer påtaglig. När jag var liten firade vi storartad jul ute på landet hos farmor och farfar, när de flyttade till ålderdomshem övergick vi till att fira med mormor, faster och kusin. Senare blev det bara mormor och nu i år bara jag och mina föräldrar. Hur ska det bli när det bara är jag kvar? Jag vill faktisk inte ens tänka på hur jävla sjukt ensam jag kommer att bli om kanske sådär 30 år. Jag delade med mig av mina tankar igår till mina föräldrar och pappa svarade nåt i stil med "Haha, du får väl söka till Bonde söker fru eller något"
Det var ju iofs lite roligt.
Fan vilken liten emo jag är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar