24

Jag kom just på att jag fyller år snart. Det suger. Minst sagt.

24. Låter som en såndär ålder som man egentligen inte kommer komma ihåg nåt från. Med mitt oflyt lär det ju bli just... ingenting heller.

FAN. Det är dags att jag gör något konstigt och oväntat. Jag har ett antal planer, men eftersom jag vet att jag kommer vara alldeles för mesig för att ta steget och verkligen genomföra dem tänker jag inte ens avslöja dem (nej, jag planerar inte att råna en värdetransport eller något annat olagligt)

Det känns dock som att tiden är inne att göra det där roliga som man planerade när man var yngre, det där som man ska titta tillbaka på när man är gammal och bli alldeles nostalgisk. Ta de där korten som ska bli gulnade och slitna genom åren men för alltid påminna om de lyckliga ungdomsåren.

För inte är det slut på leken redan? Jag ska väl inte bli vuxen nu?

Jag vill leva och verkligen KÄNNA det. Uppleva saker och få den där livserfarenheten som alla pratar om.

Just nu känns det som att jag är fast i ett evigt limbo, mellan varken eller. Möjligheterna är oändliga, men aldrig händer något. Det börjar bli hög tid att agera.