Men fan. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har varit riktigt nere hela dagen. Jag tror jag lider av något, ena dagen kan jag vara jättepositiv, nästa är jag helt borta i mina orosmoln.
Hoppas nyår blir roligt. Det kan faktiskt mycket väl bli det, vi är iaf 11 personer som tänkte samlas.
Imorgon ska jag köpa en kamera förhopningsvis. Jag skiter i om jag blir ruinerad. Jag måste ta snygga kort nästa år. Det känns nästan som om nästa år är det sista riktiga ungdomsåret. Jag känner nästan på mig att allt som är nu kommer att splittras upp inom något år. Tråkigt men sant. Förhoppningsvis tar något annat vid när detta väl sker. Min största skräck är att sitta i en ny stad (eller kvar i den gamla) ensam. Hah, med min tur hamnar jag väl på typ stadsbyggnadskontoret i Stockholm, och efter panikartat letande efter bostad finner jag en ful en i typ... Vallentuna. Eller någon annan svår förort, eller förstad... HÅLA helt enkelt.
Den som lever får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar