Jag har försökt dölja hela det här sen i alla fall 2004, när min kulturhistorialärare pratade sig blå om Gustaf III och dennes paviljong på Haga. Ett tag efteråt lästa jag allt jag kom över om 1700-talets sista årtionden. Sen mattades allt av.
Nu är jag där igen. Alexander Roslins tavlor på Nationalmuseum gjorde ju inte saken bättre. Jag trodde helt ärligt att jag skulle dö av slaganfall när jag gick in på utställningen. Jag är mycket glad över att jag var där ensam. Jag kunde fan inte sluta fånflina och visste inte riktigt var jag skulle placera blicken och blev alldeles till mig. Kläderna, perukerna!!!! OMFGGGGGGGGGG!!!!! XD XD
Speciellt den här målningen tycker jag är intressant.
När jag stod som bäst och beundrade kungen och hans mongoarm i rustning kom två stereotypa Östermalmsdamer och ställde sig vid mig. Den ena av dem utbrast förvånat:
"Men du, han ser ju ut som bögen som sjunger!"
Jag funderar fortfarande på vem de menade. Ganska kul dock eftersom Gustaf III själv blivit lite av en gayikon. Egentligen kan det inte bli mycket hetare, gay och 1700-tal! Yay!!! :D
Det är halloweenparty på Kåren imorgon. Eftersom jag nu erkänner mig vara helt rokokoskadad tänker jag 1700-talssminka mig och pudra håret.
Nästa steg för mig är väl att gå med här:
http://www.gustafsskal.nu/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar