Fil. Kand i Vasaruattdusasaru?

Nu har jag mig en kandidatexamen! Nu jäävlar ska den användas till alla de tusen jobb som jag nu är kvalificerad för!!!

Nej, riktigt så lätt är det ju inte. Konstvetare är inte ett yrke (Eller jo det är det men det finns ingen chans att man någonsin blir det).

På tal om arbetslöshet tänkte jag här ta tillfället i akt och spy lite galla över det som irriterat mig mest de senaste åren.

Sedan jag påbörjade min utbildning har jag mer än en gång stött på människor som tror att universitetsstudier ska vara som en ky-utbildning och direkt generera arbete. En klassisk utbildning står idag inte i hög kurs bland ekorrhjulets drönare. Frågan "Vad blir man av konstvetenskap?" har mer än en gång ställts och många blir faktiskt lite stötta av svaret "Inte ett skit".

Att någon väljer en utbildning som många anser inte bidrar till "samhällsnyttan" kan inte riktigt accepteras. Konstvetenskap tillsammans med andra humanistiska ämnen ses av de flesta som något fullkomligt onödigt. "Varför ska vi studera historia? Det är ju knappast så att vi kan ändra det som redan skett! Haha, vilka idioter ni är!!!"

Folk tror alltså på allvar att det enda studenter vid dessa institutioner gör om dagarna är att nöta årtal och lära sig saker utantill. Jag skulle vilja påsta att detta antagande är så långt från verkligheten man kan komma, åtminstone enligt egen erfarenhet.

Min tid på konstevetenskapen har istället för att förvandla mig till en vandrande nationalencyklopedi utvecklat mig på ett mer personligt plan. Utbildningen har definitivt haft en positiv inverkan på mitt språk i både tal och skrift. Jag har lärt mig att föra en konversation någorlunda bra och jag kan argumentera för min sak om jag anstränger mig. Jag kan se saker från olika perspektiv och har en ganska bra förståelse för varför saker och ting ser ut som det gör i världen. Märk väl att jag här inte enbart menar hur konst och arkitektur se ut, utan också till stor del politik, ekonomi och samhälle. Historia är ett mångfacetterat ämne som ger en djupare förståelse för samhället vi lever i.

Jag kan till och med säga att livet har blivit 100 gånger roligare att leva på grund av den kunskap jag fått.

Men det här är det inte många som fattar. Jag förstår självklart att inte alla kan tycka att historia är roligt. Men att klanka ner på detta ämnesval är enbart dumdristigt.

Men, kanske är denna enspårighet och ogillande från människor ett tecken på att det ännu finns en plats för historia i vårat samhälle. Vem fan ska annars tala om för alla idioter vem den där "nazisten" Karl XII var? Och hur ska vi utan historia veta hur vi överlever när zombieapokalypsen slår till?

Nä, nu ska jag försöka fräscha upp mina kunskaper i webbdesign. Anmälde mig till ett par distanskurser i vår som, hör och häpna, inte krävde kvantfysik som förkunskap!Hoppas jag kommer in. Skulle vara sjukt kul!