Måste erkänna att dokumentären igår kväll om The Gates i Central Park av Christo och Jeanne-Claude 2005 nästan gjorde mig lite konstnördigt rörd. Så härligt med konst som egentligen är helt random men får en stor betydelse när den lilla människan tillåts delta och tolka den utifrån sina egna preferenser och bakgrund.
Jag tror det är det den nya moderna konsten kommer att handla om, konst utan någon som helst tydliga tolkningar. Det är väl kanske inte något nytt, men 2000-talet är inte lika radikalt, det strävar inte efter att vara öppet för fri tolkning, den bara är det. Helt utan bekymmer, man behöver inte anstränga sig för att förstå sig på. Publiken bjuds in på ett lättsinnligt sätt att ta del av en upplevelse. Där var man för sig själv bestämmer hur djup mening man ser i det hela. The Gates var för vissa bara skit, för en del något snyggt som livade upp parken men sin brandgula färg och för en del något nästan religiöst.
Tjejen som satt inne i konstmuseet och såg hur installationen byggdes upp utanför fascinerades över hur "The art of the 21st century" byggdes upp utanför medan den klassiska konsten dignade bakom henne. Vad betydde det inne i konstmuseet i kontrast till The Gates? "That's everything else" (eller vad hon nu sa, bra var det iaf).
Så jävla najs. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar