Firade med släkten igår. Fick än en gång en övertygande känsla att jag nog aldrig vill ha barn. Alltså, de är söta i tio minuter, sen vill man bara åka hem... Långt LÅNGT bort från dem.
Mitt i busandet med småbarnen fick jag någon slags mini-ångestattack och blev medveten om hur mycket hellre jag hade velat par-tayat med er, mina vänner. Har aldrig längtat efter fuldans så mycket förut!
För att göra saken värre brukar midsommar vara en väldigt lång och utdragen sittning. 9 timmar igår. Var redo att åka hem efter 1.
Gaaaah. Det var nog sista gången jag träffade dessa människor (på midsommar iaf), jag orkar inte sitta och prata om tråkiga saker med folk jag knappt känner en gång till. Jag orkar inte dra av mitt fejkskratt en gång till.
Nästa år ska jag se till att vara upptagen på annat håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar