Inte utan Svensk Damtidning!

Var och handlade mat igår på Ica. När jag stod och botaniserade bland mejerivarorna kom det helt plötsligt fram en liten tant. Samtalet vi hade gick ungefär såhär:

Tanten: "Jag kan inte hitta Svensk Damtidning, jag har letat överallt"
Jag: "Öhm... De står vid kassorna tror jag"
Tanten, nu lite ilsken: "NEJ det gör dem inte! Jag ska ha SVENSK DAMTIDNING, VAR ÄR DEN??! Var har ni ställt dem?!!"

Sen stampade hon iväg och jag stod där med en grädde i handen och såg dum ut.

Om jag ändå ser ut som en Ica-arbetare kan jag kanske försöka bli anställd på en gång?

Funäsdalen.

Har varit i fjällen några dagar. Skulle ha stannat i en vecka men både jag och päron drabbades av lappsjuka och åkte hem den femte dagen. Fyfan, vilken jävla håla. Men naturen är ju fin och det hade ju varit skitbra om vi kunnat fjällvandra som vi hade tänkt, men eftersom det regnade nästan varje dag och var cirka 10 grader varmt gjorde vi inte det. Gaaaah.

Funäsdalen är som sagt fint. Kan dock inte fatta hur någon skulle vilja bosätta sig där permanent. Fy farao. Vill inte ens tänka på hur det är däruppe när det är lågsäsong och det finns varken sommar- eller vintergäster. Dött borde bara vara förnamnet.

Jag med höstkläder i mitten av juli



Vattenfall



Linbana! Roligast under hela vistelsen!

Men va fan?

Eftersom jag inte sett så mycket på tv sedan ehhh... 2007, så blev jag faktiskt lite förvånad när jag försökte uppdatera mig på nya avsnitt av The Simpsons.

NÄR blev de tråkiga? :(

I miss the Repressitol, Go banana andIt's like Speed 2, only with a bus instead of a boat-days.

Ja alltså...

Jag har faktiskt inget att skriva om. Det händer verkligen ingenting i mitt liv just nu. Idag roade jag mig med tandläkarbesök och att skriva en lista på filmer jag borde ta och se i sommar. Det är allt.

Neeeeej :(

Men! Jag trodde Michael Jackson skulle överleva oss alla?

Så sorgligt :(

Midsommar.

Firade med släkten igår. Fick än en gång en övertygande känsla att jag nog aldrig vill ha barn. Alltså, de är söta i tio minuter, sen vill man bara åka hem... Långt LÅNGT bort från dem.

Mitt i busandet med småbarnen fick jag någon slags mini-ångestattack och blev medveten om hur mycket hellre jag hade velat par-tayat med er, mina vänner. Har aldrig längtat efter fuldans så mycket förut!

För att göra saken värre brukar midsommar vara en väldigt lång och utdragen sittning. 9 timmar igår. Var redo att åka hem efter 1.

Gaaaah. Det var nog sista gången jag träffade dessa människor (på midsommar iaf), jag orkar inte sitta och prata om tråkiga saker med folk jag knappt känner en gång till. Jag orkar inte dra av mitt fejkskratt en gång till.

Nästa år ska jag se till att vara upptagen på annat håll.

24.

Näää. Nu tänker jag nog inte fylla år något mer, tycker det räcker med 24. Eller ska man stanna på 25 kanske?

När bör man få panik?