Depp.

Men fan. Jag vet inte vad det är med mig, men jag har varit riktigt nere hela dagen. Jag tror jag lider av något, ena dagen kan jag vara jättepositiv, nästa är jag helt borta i mina orosmoln.

Hoppas nyår blir roligt. Det kan faktiskt mycket väl bli det, vi är iaf 11 personer som tänkte samlas.

Imorgon ska jag köpa en kamera förhopningsvis. Jag skiter i om jag blir ruinerad. Jag måste ta snygga kort nästa år. Det känns nästan som om nästa år är det sista riktiga ungdomsåret. Jag känner nästan på mig att allt som är nu kommer att splittras upp inom något år. Tråkigt men sant. Förhoppningsvis tar något annat vid när detta väl sker. Min största skräck är att sitta i en ny stad (eller kvar i den gamla) ensam. Hah, med min tur hamnar jag väl på typ stadsbyggnadskontoret i Stockholm, och efter panikartat letande efter bostad finner jag en ful en i typ... Vallentuna. Eller någon annan svår förort, eller förstad... HÅLA helt enkelt.

Den som lever får se.

Spännande saker som hänt sen sist.

Ja vad ska man säga, jag vet faktiskt inte. Det som hänt är så tragiskt, men jag visste fan att det här året skulle avrundas på ett eller annat dåligt sätt. Vad är det då frågan om? Jo. Jag lagade igår två hål i mina tänder! :O

Låt mig förtydliga, TVÅ HÅL. Det kan tilläggas att jag aldrig haft några som helst hål eller annat i mina tänder. Tandläkaren är förbluffad och hade en teori om att jag kanske hade varit en storkonsument av läsk sedan vi sågs för ett år sedan. Grejen är ju dock att jag inte dricker läsk alls... Och det är väldigt sällan som jag äter godis. Och jag är något av en tandhygien-Hitler som inte kan leva normalt om inte mina tänder är rena.

Jepp. Annars har det inte hänt så värst mycket, naturligtvis.

Det här med julen vet jag inte riktigt hur jag ska hantera i år. Jag har ingen som helst julkänsla, imorgon, julafton kommer jag nog spendera halvt inne i min garderob utrensandes kläder. Kanske ska jag titta på Karl-Bertil... Men vi får se. Suck.

Nyår vettfan hur den blir heller. Vi hade ju tänkt fira ihop hela kompisgänget, men vi har ingenstans att vara - Det blir lätt så när man inte direkt känner någon. Haha. Hur som helst tänker jag ändå klä upp mig. Det är bäst att passa på när man har en ursäkt.

Jag har även börjat drömma om en systemkamera. Nikon D60 för att vara exakt. Det känns som om att jag faktiskt har förutsättningarna för att kunna ta bra bilder, men min nuvarande kamera är något begränsande. Frågan är ju om jag är beredd att bli ruinerad bara för att tillfredställa mitt behov av att dokumentera mina ungdomsår i 10,2 megapixels. Hm...

Nästa vecka kommer det nog ett långt inlägg på bloggen. Jag känner att jag måste gå igenom hela året som gått i någon slags krönikaform där jag systematiskt går igenom varje månad och förbannar allt. Det blir skojigt det.

Snorigt.

Jag är förkyld. Fast inte sådär rå-förkyld att jag måste ligga nerbäddad i sängen. Nej, jag har dragit på mig nån slags mes-influensa. Jag mår som vanligt, men har ont i halsen. Jävligt irriterande. Tror för övrigt att det hela är på väg bort efter bara en dag. Hade likadant för 6 månader sedan. Skumt.

Annars är allt som vanligt. Mest skit alltså. Köpte en ny klänning som är asfin i måndags. Jag tror jag börjar tänka i banorna "Jag måste se snygg ut när jag misslyckas" igen. Fan då.

Fast nu är det bara lite drygt en månad kvar tills jag får återvända till mitt kära universitet igen! :D

Hualigen

Jag lyckades till slut skriva klart mitt pm. Blev rätt dåligt, men FAN så skönt att äntligen åstadkommit något på den här kursen! :D

Nu kan jag ägna resten av veckan åt intellektuell stagnation. Förutom på torsdag, då ska jag till Nationalmuseum! Oooiiih!!! Jag känner verkligen att jag måste odla konstsinnet nu, var alldeles för länge sedan.

Det är för övrigt sommarfest/lucia/jul-fest på Kåren på lördag. Jag tänkte försöka ta mig dit. Jag har den perfektsa outfiten, jag ser ut som en tomte, men det gör inget, det är kul att se kufisk ut! :D

Nu är det snart slut.

Jag fattar inte vart den här hösten har tagit vägen. Det känns som att jag inte gjort ett skit, bara gått runt och varit...eh... förvirrad och konstig. Det känns som om inget av det som hänt i höst var menat att hända... Som att den här tiden inte egentligen ska räknas. Det är svårt att exakt beskriva känslan.

Och nu är det snart jul. Jag tänker fan inte fira alls. Det är ingen idé. Ska gå på midnatssmässa, sen får det räcka. Kalle Anka kan dra åt fanders.

Jag har dock lovat mig själv att jag en gång i framtiden ska fira en riktig Fanny och Alexander-jul. Det får bli när jag köper en herrgård då. Eller en stor lägenhet med högt i tak. Skulle dock inte förvåna mig om jag får fira ensam. Men äh, för att citera mormor; BRA KARL REDER SIG SJÄLV. ;)

Ja... Det är faktiskt väldigt deprimerande med jul. Kände exakt likadant förra året. Det enda positiva med julen är att efter helgerna är slut är det bara en sådär 3,5 månader tills det börjar bli vår. Alltid något att se fram emot.

Tycks dock som att nyår kan bli roligt... Får se hur det blir. Det kan mycket väl bli en chans att klä upp sig som FAN, och det gillar vi! :D

Felet med MDH.

Jag tror jag såhär mitt i uppsatsskrivandet kommit på vad som är felet med MDH.

Det är inte tillräckligt flummigt.

Troligen beror detta på att skolan är teknikinriktad och det smittar av sig på alla kurser.

När jag skriver uppsats är det inte ovanligt att jag skriver den avslutande diskussionen först, jag vet ju ändå vad de är jag vill och kommer att komma fram till. I uppsatsen jag skriver just nu sitter jag och tvekar hela tiden om de slutsatser jag drar verkligen kommer att accepteras av skolan. Jag känner hela tiden att fritt tänkande inte är lika accepterat på MDH som på SU. På MDH vill man ha allting svart på vitt, på SU öppnar man gärna upp för vidare diskussion och analys.

Men det känns ändå bra när jag skriver uppsatsen. Äntligen kan jag konstatera att jag, även om det var jobbigt, faktiskt lärde mig väldigt mycket under våren på SU. Jag skulle lätt kunna hålla ett föredrag, helt oförberedd, om Sveriges arkitekturhistoria, med social bakgrund och genomgripande stilanalys, mellan 1920 och 1980. Det gäller bara att tänka utanför ramarna, och, framförallt; Tillåta sig att tänka själv.

Något mer jag finner att jag lärt mig från min tid på SU är att jag tycks fått en jävla förmåga att analysera olika situationer, jag vet inte om jag inbillar mig, men jag tror tusan att jag lärt mig läsa av folks beteenden och faktiskt kunna dra rationella slutsatser om deras ambitioner. Jag har hitills haft rätt i de flesta fall, kan jag ju tillägga. Jag tror det har att göra med att de kurser jag gått varit väldigt kreativt utvecklande. Eller är det kanske den där 5p-kursen i socialantropologi som jag tog våren -07 som börjat göra sig hörd? Haha :D

Hursomhelst, eftersom jag blivit mer benägen att analysera olika problem har detta lett till väldigt djupa diskussioner om olika saker med andra människor, och DET har lett till att jag har mycket lättare att tala och analysera i skolan. Cirkeln sluten.

Kan ju då också dra slutsatsen att börja studera på SU faktiskt är något av det bästa jag gjort i hela mitt liv. Även om allt känns skit just nu har jag ändå valt rätt och det känns som att om jag är beredd att verkligen satsa på mina studier kommer allt bli sjukt bra i slutändan...

Fyfan. Jag längtar så jävla mycket till Stockholms Universitet att jag snart börjar grina.

Jädra skit.

Jag var två poång från att få godkänt på senaste provet. Var ju iofs ett helt okej resultat med tanke på hur lite jag hann läsa inför det. Tar det nog vid nästa provtillfälle.

För övrigt har jag nu lyckats komma igång med min (mitt?) promemoria. Det går sådär. Kan inte direkt säga att jag har någon motivation till det hela.

Såg Bond igår. Den var helt okej. Casino Royale var dock bättre.

Konstaterande: Det existerar inte en enda Bondfilm där jag helt förstår handlingen. Jag vet inte om det beror på bristande engagemang eller dumhet från min sida. Eller om det är så att det inte är meningen att man ska förstå dem.