100.000 FUCK YEAH

Sprack den magiska 100.000 barriären i besöksstatistiken inatt!

Jag hade som mål att komma upp i 50.000 under första året, så jag är rätt nöjd!

Det bästa med det här är att besöken fortsätter att stiga fast jag inte postar något nytt! Länken sprids och det syns i antalet hits från google (ju mer sidor som länkar desto högre upp hamnar bloggen i sökresultat!!!). Jag snittar nu 25.000/mån men hoppas att det kanske kan fördubblas fram till år 2.

Däremot ökar även spamkommentarerna. Finns inte så mycket att göra än att manuellt ta bort dem, jobbigt är bara förnamnet :C

Funderar nu på om det kan vara dags att skaffa en riktig layout till bloggen. Den jag har nu var bara något temporärt jag slängde ihop för att få ut skiten.

Nästa vecka ska jag jobba på lite nytt material. Jag blir väldigt taggad när jag faktiskt får besök. Jag börjar glida in på lite mer outlandish grejer. Men det kanske bara är bra. Under oktober kommer det att att bjudas på ett jävligt konstigt halsband, en skinnväska och kanske ett par vantar med tillhörande mönster att printa ut! Det sistnämnda kan dock gå åt skogen så vi får se haha...

Tips :C

Om ni känner för att bli deprimerade någon dag kan jag rekommendera två rent ut sagt förjävliga dokumentärer.

Den första är om Estonia. Tydligen blev folk RÅNADE medan båten sjönk. :(



Den andra handlar om Columbinemassakern och innehåller troligen de bästa rekonstruktionerna någonsin. FY FAN :(.

Jag börjar bli trött på det här nu :C

Nu har jag ju helt gett upp en av distanskurserna eftersom en av lärarna tycks hakat upp sig på ETT ORD  jag använde i februari för att beskriva en lag. "Eftersom du använde det här ordet i beskrivningen ser jag att du inte kan det här". Den här läraren ville också få till det som att hela internet är olagligt, men det är en annan historia...
Känns sådär att jag blev godkänd på det som kursen handlade om, webdesign, och inte på ett av sidospåren. Men jag släpper det där nu, jag kan glädja mig åt att mina htmlkunskaper har friskats upp i alla fall.

Den kursen som jag tänker slutföra börjar smått visa sig att tankeläsning är ett av kraven för att bli godkänd på sista uppgiften. Alltså, helt jävla ärligt nu, hur fan ska man kunna veta vad de förväntar sig när den avslutande uppsatsen endast har instruktioner för hur man ska formattera skiten? Nu har jag kompletterat med en engelsk version eftersom det var problemet första gången jag blev underkänd. Nu vill de att jag ska skriva två sidor till om ett menyval. Vad blir nästa? Tysk version? Uppsats på fornnordiska? Uppsats skriven i blod?

Fan alltså. Jag längtar tillbaka till SU, där var de ärliga om en uppsats sög och där fick man aldrig "chansen" att komplettera flera gånger eftersom de faktiskt hjälpte till om man inte fattade. Men oftast fattade man vad de ville ha på första försöket.... De gånger jag kompletterade saker där var på grund av tidsbrist eller att jag varit sjuk och helt enkelt missat ett avsnitt. Vi skrev nog 15 tentor och 20-30 uppsatser och essäer där. Jag  gjorde TVÅ kompletteringar på tre år - och då var kurserna dubbelt så invecklade som de jag tar nu! Fan varje tenta omfattade åtminstone 2000 sidor i kurslitteraturen och proven bestod av essäfrågor och ändå lyckades man skrapa ihop skapliga betyg eftersom lärarna var så sjukt bra på att förklara!

WHAT

Jag fick ett personligt svar på en av mina jobbansökningar! Nu fick jag ju naturligtvis inte jobbet, men att de ens tog sig tid att svara är helt otroligt. Det var alltså inte ett autosvar utan ett litet mejl där de svarade personligt och visade att de faktiskt hade läst vad jag hade skrivit! SJUKT!

Jag har aldrig varit med om det förut, jag ser det som ett tecken på att ett personligt brev som faktiskt är personligt är rätt väg att gå om man vill sticka ut från mängden...

De gillade Rags to couture också! Wohoo! Antar att min paranoia i inlägget nedan var obefogad. :D

Och från en sak till en annan. Tänk er att ni läser konsthistoria och går på en föreläsning där en konströrelse från Wien tas upp. Tänk er sedan att ni fyra år senare får ett erbjudande om att skriva en artikel i samma konströrelses onlinemagasin. Tänk er sedan att de bestämmer sig för att inkludera eran artikel i en tävling för läsarna.

Visst är det här scenariot ett legitimt skäl att freaka ur? Jag gjorde det men inser att det är en överreaktion också på grund av min bakgrund. Haha...

Min artikel kommer upp den 29:e september på lomography.com.

OHMYGOOOD. :O

OH NO

Jag sa väl att jag länkade till min jävla blogg i mitt pseudo-cv som jag skickade?

Jag tror de har klickat sig in på den idag. FYRA GÅNGER enligt besöksstatistiken.

Troligen vidarebefogade de adressen så att alla kunde titta och skratta åt mig!

Wohoo.

UMFF

Helvete, jag börjar ångra de jobb jag tagit åt mig de närmsta veckorna.

Jag måst åka 05.30 ända till Dingtuna. Sedan jobbar jag nonstop fram till ungefär 14.00 på platser runt hela jävla stan.

Efter det åker jag hem och vilar till 15.30 och då drar kvällsjobbet igång och jag slutar för dagen 17.30.

Imorgon måste jag köra på hela tiden utan något uppehåll för att hinna. JAG KOMMER ATT DÖ.

När den här intensiva jobbperioden är över kan jag få ytterligare fem veckor. Eeh. Nej tack... Pengar är kul men inte SÅ kul. Det får fan räcka ett tag eftersom jag kommer ha kvar kvällsjobbet.

I övrigt känner jag att jag måste ta upp ett mycket akut problem:

Varför stöter man ihop med de mest heta människorna när man själv ser som mest ofördealktig ut?

Alltså vafan liksom. Skithet kille på ett av kvällsjobben och där står jag trött, ihopsjunken och svettig med toalettstänk över hela byxorna. Idag kröp jag runt och plockade damm när han kom in. FAN!

Vafan håller jag på med

Jag har sökt två jobb! WHAT THE FUCK.

IT-jobb båda två, och här kommer det roliga (tragiska):

Jag bestämde mig för att släppa alla hämningar och skita i det stela CV:et. Alltså, om jag någonsin skulle bli kallad på en intervju skulle ju min personlighet med 100% säkerhet INTE matcha det jag skrivit så varför ens försöka?

Det värsta som kan hända är ju att någon jag inte ens känner dör av skratt och jag förblir arbetslös fram till pensioneringen.

Eftersom jag försökte framhålla att jag faktiskt kan köra städmaskin när de i själva verket ville ha en programmerare kan jag nog se fram emot ett liv i misär.